Göteborgsposten – 5 september 1862, sida 1

Bibelavinnorna i London. De ansträngningar, som till heder för vårt århundrade gjorts och ännu alltjemt görag för att upplysa och höja de fattigaste klasserna, isynnerhet i större städer, äro af ännu flera slag än de missförhållanden man velat afbjelpa. Bibelsällskaper utsprida gratis eller för en ringa penning sina biblar; nyktorbetsifrarne hälla sina predikningar; filantropiska sallskaper söka hindra nöden, minska bekymren och stödja svagheten hvarhelst och under hvilka former de visa sig. Och likväl har mycket blifvit ogjordt. Alltför många ansträngningar hafva varit förgäfves; alltför många välmenta företag ha blifvit illa belönade af dem till hvilkas bästa de varit ämnade. — Hvad har väl varit orsaken härtill? Månne ej ett ensidigt uppsattande af menniskonaturen? Hvarochen har varit litet fanatisk för de medel till målets uppnående, han ansett vara de rätta. Bibelspridaren har tänkt att om han blott lyckades så hvarochen att läsa och allvarligt begrunda den Heliga skrift, så skulle äfven sann moralitet deraf följa. Mycket rigtigt; men konsten har just varit att åstadkomma ett sådant läsande af bibeln bland okunniga, med allehanda, olyckliga yttre omständigheter kämpande menniskor. Lika svårt har det för nykterhetsifraren varit att åstadkomma måttliga vanor bland folk som på krogen sökt en tillslykt undan hemmets obehag samt undan den tomhet i själen, hvilken hvarochen måste erfara som ej lärt sig att sysselsätta sina tankar med ädlare ämnen. — Men vi vilja ej upptaga tiden med att uppräkna exempel, dem hvarochen lätt kan föröka med nya. Ett glädjande tidens tecken är att alla dessa rörelser börja sammansmälta till en stor sådan, hvars erkända grundsats är att man, för att nå det mål tusentals personer af skiftande meningar på lika många vägar sökt, måste taga i betraktande såväl menniskonaturens allmänna behof och egenskaper, som särskildt de modifikationer af desamma hvilka förefinnas inom de fattigare klasserna. Detta torde vara den enda fullt praktiska grundsats från hvilken menniskokärleken vid sitt arbete