Göteborgsposten – 5 september 1862, sida 1

måga att försörja henne som det anstod en landtmans hustru och en landtmans dotter och önskade icke en enda styfver i hemgift; men den gamle fadren var obeveklig och lät Joe tydligt förstå att han hade i sinnet att annorstädes sc sig om efter en svärson. Man behöfde icke vara vägon trollkarl, för att kunna gissa hvar klockaren trodde sig linna denne. Mr Clovis Tapper kom två gånger i veckan från Lanesville i eget ekipage med en svart betjent i himmelsblå lifrock, hvilken, så mycket som de republikanska idgerna medgåfvo, liknade ett livr och om icke miss Esther och jag beflitat oss att hålla Joe och den lagkunniga moddockan skilda från hvarandra, tror jag bestämt att någon olycka skett. I denna bedröfvelsens tid satte Susans uppförande oss alla i förlägenhet. Hon älskade Joe uppriktigt, ty hennes ögon tindrade och hennes kinler blossade när de möttes och hon var synbarligen ej intagen till sakförarens frän Lanesville fördel; men hon tycktes vara en blott leddocka i sina föräldrars händer. Den rimligaste förklaring är den, att hon var för ung, för böjlig och ftergifvande, att göra något bestämdt motstånd mot de gamles äregiriga planer. Joe hängaf sig icke åt onyttig och fåfäng klagan öfver sitt öde. På min tillrådan vände han sig till den gamle brunnsgräfvaren Barney Leach, hvars inkomster blifvit betydligt förökade