Göteborgsposten – 5 september 1862, sida 1

och blodsprängda ögon, och ett skrynkligt ansigte, som bar illslughetens prägel, då deremot den gamle Boones var platt och ej uttryckte annat än inbilskhet och egenkärlek. Mrs Boone, hvars bekantskap jag äfven gjorde var en tanklös, enfaldig qvinna, som öfverhängde sig med glitter och som redan i andanom emotsåg den tidpunkt, då hennes mans rikedomar skulle förskaffa henne en plats inom penningearistokratien. Men Susan, som jag föreställt mig som en kall kokett, fann jag till min öfverraskning vara en mycket älskvärd flicka, obeskrifligt täck, mild och god, ja kanske för god, emedan hon till hälften låtit intala sig att det var hennes skyldighet att gifva Joe på båten. Likväl älskade hon honom ännu och afskydde mr Tapper, hvars besök och uppmärksamheter på alla möjliga sätt gillades och uppmuntrades af föräldrarne. Den listige unge prokuratorn hade kommit underfund med de gamles svaghet och bländade dem med sina skildringar af det storartade lifvet i NewYork och den upphöjda ställning, som hans förbindelser derstädes kunde förskaffa familjen Boone. Slutligen tog äfven gamle Boone mod till sig och underrättade Joe att han måste uppgifva allt hopp om Susan, såvida han icke inom en månad kunde bevisa sig vara istånd att hälla henne som en dam. Den stackars Joe hade både vilja och för