Göteborgsposten – 5 september 1862, sida 1

att nämna, det mindre soglar, såsom rödstjertar, sparfvar och bofinkar, der byggt sina bon och komma synnerligt väl öfverens med de andra storkaxarne. För att hålla menni-kor eller fyrfotade fiender på afstånd, lät han uppföra en hög mur, som innesluter omkring 150 tunnland; midti denna sträcka ligger sjön och på en ö i denna huset. 1 ett rum, hvarifrån man har utsigt öfver hela sjon och en stor del af anläggningarne, är anbragt en stor kikare, genom hvilken äfven de längst borta varande foglarne kunna iagttagas. Muren blef färdig år 1820 och staxt derpå kommo hägrar, som byggde sina bon i parken. Nu ser man stora svärmar af dessa vackra foglar, hvilka kunna under hela timmar sitta lugna oci orörliga i ett träd som växer i en liten bäck, hvilken rinner utför en kulle och mynnar ut i dammen. Då man anträder en liten vandring genom alla dessa anläggningar, känner man sig till mods, som om man plötsligt blerve försatt i Paradiset, der alla skapade varelser fredsamt och utan fruktan redde sina bon vid hvarandras sida; här äro nemligen tillochmed de skyggaste toglar så medvetna om sin såkerhet, att de nästan heldre låta taga fast sig, än de hoppa bort. Men så snart egaren visar sig, flyga alla, högröstade och bullrande, emot honom, så att han genast ser sig omringad af fogelskaror, hvilka tillnappa sig sin töda ur hans hand. Alla foglarne hafva den mest oinskränkta frihet till att komma och flyga bort igen, ef tersom de sjelfva finna för godt; likväl utofvar den känsla af fullkomlig säkerhet, som här erbjudes dem, en så stor tilldragningskraft, att man ej behöfver vidtaga några synnerliga anstalter; för att fånga den. Man ser tillochmed vildänder i stora svärmar på sjön; de simma till stort antal på dess yta, betäcka stranden så långt ögat når, och visa sig i allt såsom tamänder. Om aftnarne flyga de bort till kärren vid Lincolnshire, intaga der om natten sin föda och vända tillbaka, då dagen bryter in; de äro mycket vaksamma, och afven i mörkret tillkännagifva de genom vilda skri och starka vingslag, då en främmande nalkas. Öfverallt råder lit: sjön är försedd med egyptiska och kanadiska gäss, skrikander, skedander och flera andra slags vildänder egaren klagar endast öfver att han saknar tillgång till hafsvatten. Det oaktadt infinna sig ibland äfven hafsfoglar, och man kan otta nära invid boningshuset se den svarte hafstjädern gå på fiske och smörja sig med några ålar. Ett af de märkvärdigaste resultater, som de här anställda undersökningarne medfört, är den säkerhet, hvarmed man kan locka hvilken fogel som helst till en bestämd punkt, om man blott erbjuder honom en plats, som år lämplig för honom till att der bygga sitt näste. I hopp att förmå staren der bygga sitt bo, låt man t. ex. borra de 24 hålen i len gamla porten. Och dessa lemnade verkigen kort derefter boningar åt 24 par, hvilka här fingo ungar, hvarföre man lät uppföra ytterligare tvenne torn till dessa foglar; de stå på grundval af sten, så att råttorna ej komma upp till dem, och äro nu tätt besatta med nästen. Till hvarje näste för ett hål, hvilket är just tillräckligt stort, för att låta siogeln komma igenom, och som bildas derigenom, att hörnet af den sten, som stänger ngången, huggits af. Men hvardera af dessa stenar är rörlig och kan efter behag tagas ut, om man vill se in i nästet, och dessa foglar iro nu så tama, att de förblifva lugnt liggande på äggen, om också stenen tages bort. Tillochmed kajorna bygga sig bon i ett hål, som endast ligger fem fot öfver marken och nära intill den gångstig, på hvilken man —L — LE nns