Göteborgsposten – 4 september 1862, sida 1

— — hängslen, och hvarken kan oller bör emot taga en dylik beställning. Jag har här häng selband af alla möjliga sorter och färger; on ni bland dem vill göra ett urval, skall de vara mig ett nöje att komma i affär med erDafstyrde detta anbud och återvände ned slagen till sin förman B—, för att underrätt: honom om utgången af sitt uppdrag. Mi vän, utbrast B— otåligt, du gör mig verk ligen ledsen. Jag har anförtrott dig en präk tig operation och du kan ej uträtta den. 8: mycket sämre för dig. Anordna den som di bebagar, jag har just i dag talat om saken och den måste genomdrifvas till hvad pris om helst. D— sänkte hufvudet, men lof vade att åter gå till verket. Han begaf sig ånyo till Rue S:t Denis och inträdde i hi Barths butik. Jag har öfverlagt med mig sjelf om saken; sade han, och estersom n ej kan antaga min ordre samt andra fabrikanter sannolikt ätven skulle göra samma svårigheter, så måste jag försöka om jag kan begagna de hängslen ni har Han lät derpå lemna sig några dussin alldeles hvita sådana, hvilka voro försedda med fabrikantens namnstämpel, köpte i en annan bod flere stycken röda och blå band, gick derpå hem och tillbragte hela natten med att sy de blå och röda ränderna på hängslena, hvilka sålunda blefvo förvandlade till trikolorer. Följande morgon begaf han sig med dem till B—. En arresteringsordre utfärdades, polisen skyndade till br Burths butik, för att der anställa undersökningar, hvilka visserligen ej ledde till något resultat, men det oaktadt blef fabrikanten arresterad och inmanad i fängelse. Då emellertid ej tillräckliga bevis kunde anskaffas emot honom, blef han efter några dagars förlopp åter frigifven. En gammal officer vid namn Millard, som var en trogen anhängare af Napoleon, och ej heller gjorde någon hemlighet af sina åsigter, blef i Paris bekant med tvenne herrar, som kallade sig Duverneuil och Sinard, kaptener vid den fordna kejserliga armåen, men i verkligheten voro polisagenterna Noro och Chigu. För att locka Millard i fällan, utgåfvo de sig för fanatiska bonapartister och stegrade genom sina tal den gamle öfverstens hat till regeringen ända till lidelse. En afton öfvertalade de bonom, att underskrifva ett dokument at följande lydelse: vi, J. B. Millard, öfverstelöjtnant vid nionde husarregementet, Nicolaus Auguste Duverneuil och Jacques Jean Sinard, kavallerikaptener, svära att offra våra lit för den sanna friheten och ej tåla någon annan monarki, än Napoleon IlI:s. De båda agenerna skyndade genast att aflemna detta papper i polisprefekturen. Millard blef arresterad, ställd för rätta och dömd till 10 års deportation. En annan gång blef en fattig timmerman is en agent provocateur tillsagd att förfärdiga n helvetesmaskin. Han hade länge vägrat, nen gick slutligen efter ett gladt lag in derå, och då han ej sjelf bade ett öre, försträcke man honom penningar för nödiga materiaiers inköpande. Timmermannen började pål irbetet. Hvarje dag kom den ene eller ante agenten till honom och uppmuntrade hoom i sitt arbete. Slutligen, då maskinen var! ära färdig, infann sig en morgon en polis-. ommissarie med sina biträden i timmerman-J! ens boning, häktade honom och tog maski-. en i beslag. Samma natt hängde den olyck-JI ge timmermannen sig i sitt fängelse. t Dessa exempel anmärker förf. i slutetle f sin bok, skola vara tillräckliga, för att si ifva en föreställning om de förbannelsevärda så redel, som stundom användas af de nedrigate varelser, för att visa sin ifver och deraf raga nytta. Den allmänna meningen kan ej og brännmärka dylika intriger och rättvisan