Göteborgsposten – 4 september 1862, sida 1

Miss Ester svarade temligen långsamt under det hon lät strumps:ickorna hastigt gå fram och tillbaka i ullstrumpan ? Ja, jag vet icke, sir. Unga flickor äro så flygtiga och obetänksamma, att de stundom knappast kunna skilja emellan Ja och nej. Susan tycker mycket om vår Joe, men ingen af hennes föräldrar är begåfvad med något särdeles förstånd, och de prata ständigt om att hon skall blifva en förnäm dam och dylikt, att hon skall resa till Europa och umgås med stort folk, samt gå klädd i siden och spetsar, så att flickungen måhända blifvit något förbryllad i sitt lilla hufvud. Men jag tror likväl att hon har ett godt och ömt hjerta, hvilket ej är mera än billigt emedan Joe förtjenar att få en god hustru. Jag måste omnämna att Joe vid detta tillsalle var utgången för att jaga en förirrad hjort, hvaraf Terence, den gamle irländske dagsverkaren som bitrådde vid arbetet på gärden, hade sett en skymt i majsäkern, och således fick jag tid att höra en hel del om familjen Boone. Bland annat fanns der en historia hvars innehåll lydde så, att klockaren Boone stod i en tacksamhetsskuld, hvilken gjorde hans nuvarande beteende att visa sig kall och ogin, särdeles lågt och föråktligt. För flera år sedan, medan staden Ohio var mindre befolkad, hade klockaren varit ute med några skyttar, hvilka omringat en björn.