Göteborgsposten – 4 september 1862, sida 1

———— AA-—— — Gravier, just då denne skulle anbringa petar den. Bauton häktades några dagar derefter Vid förhöret angåfvo Gravier och Bouton si medbrottsling, men denne hade då redan af rest till Holland, för att der lefva godt af de penningar, han genom sitt förräderi förtjenat Hvad angår Gravier och Bouton, blefvo de dömda till döden, men på hertiginnan de Ber. ryes förböner blef denna dom förvandlad til längelsestraff. Vid denna tid stod Båranger på epetser af sitt rykte; hans visor voro visserligen för. bjudna, men sjöngos det oaktadt öfverallt och gjorde regeringen stora bekymmer. Polisen erhöll derföre befallning, att begagna sig af alla möjliga medel, för att kunna bemäktiga sig skalden. For att ställa sig in hos sina förmän, berättas det i memoirerna, gick agenten D— till Terry, en bokhandlare i Palais Royal, för hvilken han presenterade sig såsom en kommissionär för amerikanska bokhandlare, samt förklarade att han stod i begrepp atskicka en laddning till Filadelfia, det saknades honom ingenting annat än några tusen exemplar af Berangers visor och om hr Terry ville leverera dem, skulle han frikostigt betala. Bokhandlaren svarade att han ej hade dessa visor och derföre icke heller kunde sälja dem ät honom; men på ifrig uppmaning af agenten, lofvade han dock att skaffa honom hos en af sina kolleger. En bestämd tid utsattes och D— uppgaf en falsk adress. Han lät tre af sina handtlangare öfvervaka bokhandlaren, och då denne infann sig med sitt paket i D—s angifna boning, blef han genast häktad. Ställd inför polisen, blef den olycklige Terry dömd till sex månaders fängelse och svåra penningeböter. Ett sidostycke till detta genistreck är denna händelse, hvilken berättas under öfverskriften ÅLes bretelles tricolores: Det enda medel, hvarigenom polisagenten kan tilldraga sig sin chefs uppmärksamhet, är upptäckandet af en sammansvärjning; är detta icke möjligt måste han åtminstone finna upp en sådan. I detta senare göra ådagalade en viss B. under polisprefekten Delvan utomordentlig skicklighet. Han var lika slug som djerf och visste att begagna sig af allt. Han var derjemte mycket äregirig och sökte vid hvarje tillfälle göra sig bemärkt. En dag skickade han efter en at sina underhafvande vid namn D. Denne var skräddare till yrket, hade tjent vid kongl. gardet och blifvit dekorerad med Hederslesionen. Min vän, började B., då de blifvit allena,man säger uppe hos polismästaen, att vi ej duga till något, Det är också annt, att vi icke på länge utträttat något zom varit värdt nämna; vi måste derföre återipprätta vårt gamla rykte och visa att vi örstå vår sak bättre än andra. Jag tänkte senast på dig; jag känner din skicklighet ch klokhet och är öfvertygad om, att, Ifall nan anförtror dig en sak, du nog skall veta tt leda den till ett godt slut. — I morgon ittida således, ortfor B—, går du till en öpman vid Rue S:t Denis — naturligtvis ill en, som anses vara liberal, och beställer ågra dussin par trefärgade hängslen. Detta kall lemna uppslag till en liten förträfflig ammansvärjning, ty så snart hängslena äro ärdiga, skola vi taga dem i beslag, Föredd med dessa instruktioner, skyndade D— sljande morgon till Rue S:t Denis och steg i i en butik, tillhörig hr Burth, hvilken han ände såsom en liberal. Mia herre, sade an till honom, jag står i handelsförbindelse red några amerikanska republikaner och de nhålla alla, att jag skall skicka dem tricolorängslen. — Jag beklagar uppriktigt, svaade köpmannen, att jag ej kan dermed ara er till tjenst. Jag säljer inga sådana —!— RÅ SK KV LL NN — AA mm — —