Göteborgsposten – 2 september 1862, sida 1

namn, hvartill förtjensterna knöto sig, inneburo ett kraf på fåderneslandet, medan upptagandet i adelsständet måste betraktas som ett vederlag för detta kraf, så var det nödigt att namnet forsvunne, sedan räkningen blifvit uppgjord. Andra hafva antagit att omdöpningen vore något som föranleddes af undseende för den äldre adeln: man ville ej att de födde junkrarne skulle af den nybakade adelsmannens namn påminnas att denne gjort något medan de gjort ingenting; — och andra återigen ha utgått från en motsatt förutsättning: de ha nemligen funnit, att då adelsskapet stiger i värde, ju flera generationer det är asflägsnadt från de borgerliga förtjenster från hvilka det leder sitt ursprung, så är det rent af en välgerning mot den adlade att befria honom från det namn, hvarvid minnet af besagde förtjenster klibbar sig fast som ett generande påhäng. Jag skall ej inlåta mig på att afgöra, hvilken förklaring som är den rätta — alltnog, Ericson skulle vid detta tillfälle ha ett nytt namn. Han kunde nu möjligen ha blifvit kallad Elfkrona, Sprängstjerna, Kanalensparre, Slussenstolpe, eller hvad annat som helst, men han var borgerlig nog att vilja af sitt gamla namn behålla så mycket som möjligt. Något måste han dock offra för äran: han mäste göra sig af med ett litet s; förut hade han två sådane i sitt