Göteborgsposten – 1 september 1862, sida 1

na smågrader som vi ha hemma hos oss — en svensk mil är ungefär lika med en och en half dansk. Må man dertill betänka hvilka olägenheter terrängen erbjuder. Det går vida lättare att lägga jernskenor öfver tusen alnar dansk slättmark, än att borra en tusen alnar lång tunnel genom en svensk klippa; och slutligen må man erinra sig att samtidigt med Göteborgslinien äfven arbetats på Malmölinien, hvaraf betydliga sträckningar äro färdiga. Huru allt detta kunnat, utan trolleri, tillgå i ett land som icke har större bjelpkällor än Sverige, har en dansk mycket svårt att begripa. Jag skall emellertid med några få ord lösa gåtan, och med detsamma får jag anledning att prata en smula jernvägspolitik. All regering förutsätter en styresman, och u friare händer denne har, desto bättre kan han styra. Ea sorglig erfarenhet har emellertid visat olken att det är en oväntad tur om man finner ågon enskild, åt hvilken man kan anfortro en inskränkt makt, och derfore hafva de varit vungna att sjelfva påbörda sig de olägenheter, om äro förbundna med regeringen. Men folket jar många hufvuden, och der det är många hufuden, äro äfven många munnar, och der det innes många munnar blifver det äfven mycket väsen. Derföre duger folkregeringen, hvilka ördelar den i öfrigt må hafva, icke mycket när