Göteborgsposten – 1 september 1862, sida 1

— A — — ket att dricka sherry och bränvin uppblandadt med kinapulver, numera så allmänt. Hade ej isynnerhet de främmande invandrarne ofta gjort sig skyldiga till dietsynder, hvilka tillochmed i ett tempereradt klimat icke ostrafsadt kunna begås, så skulle innevånarnes helsotillstånd vara vida bättre. Man säger, att bruket af is hvarpå det på Panamanset flunes mycket god ullgång tll billigt pris och som blandas i drycker at alla slag, utotvat ett högeligen gynsamt inflytande på de hygieniska forhållandena. Århgen förbrukas derstädes 340 tons is, hvilken kommer från Nordamerika och isynnerhet Boston samt säljes till ew pris al 71, dollars pr centner. For alt ej genom alltfor stor konkurrens göra isinförseln för litet lönande har regeringen gjort rattigheten att forsälja is till ew monopol. I ett så äkta tropiskt och hett klimat som Panamas, möter ishandeln stora svårigheter, hvilka genom det stora afstånd från stranden på hvilket skeppen äro tvungna att ankra ännu mera stegras. Sålunda lemnade för några år sedan ett med is lastadt skepp Boston, medförande 705 tons at denna frakt. Från Boston till Penama gingo på den 6,000 sjonnl långa resan 100 tons is förlorade. Skeppet anlände med 605 tons till sin bestämmelseort och ankrade två mil från land. Vid aflastuingen i den starka värmen gingo åter 400 tons förlorade genom smältning, så att blott 205 tons bletvo öfriga till forsäljning, medan en nära 3 gånger så stor qvantitet gick förlorad under transporten. De till Kalifornien gående ångarne gjorde dock förr alla sina uppköp i Panama och betalade ett så fabelaktigt högt pris för isen, att ej ens tillfälliga förluster, sådane som vi nu omtalat, vägde särdeles tungt i vågskålen. De första isskepp som anlände till Panama forsälde sin is till 50 cents pr skålpund. Senare föll priset till 10 cents, enär det för Kaliforniaångarne blef vida billigare att köpa isen i sjelfva San Francisco. Amerikanska spekulanter företogo sig nemligen att exportera is från ryska amerika, och voro i stånd att leverera den i San Franciscos hand for 1 cent skålpundet. Icke mindre än 64 väldiga postångare med en drägtighet af tillsammans 50,000 läster och ett värde af miast 18—20 millioner dollars, befara dels den atlantiska sidan (emellan England, Nordamerika och Aspinwall) och dels Stilla Hafs-sidan (emellan Panama och vesthamnarne af Amerika) samt underhålla den regelmässiga törbindelsen emellan Amerikas ofantliga kuststräckor samt en besolkning af minst 11,000,000 menniskor å ena sidan samt de europeiska staterna å den andra. Sammanlagda värdet af de produkter och varor, hvilka dels införas från Europa och Nordamerika öfver Panamäset, dels utöras på samma väg, uppgår till 70—80 milioner dollars, och nära nog samma summa öres deröfver i adla metaller från Chili, Peru, Bolivia, Kalifornien o. s. v. Perlfisket i Panamabugten har på sista iden i väsendtlig grad forlorat sin forna beydenhet. Det står vida tillbaka för Persiska vikens perlfiskeri, hvilket inbringar omkring 1!5 million dollars, medan härstädes, trots verlmusslebankernas oerhörda utsträckning, irliga inkomsten uppgår till högst 120,000 lollars. Fiskeriet bedrifves i golfen mindre ör perlornas egen skull än för musslornas, af wilka årligen 8—200 tons utskeppas. Utom på de dagar, då de olika postbäarne medföra resande, är trafiken på jernbadan mycket ringa. Men så snart passagerarengbåtar komma från öster eller vester till anans ena eller andra ändpunkt, fyllas sällkapets kassor. Man beräknar att årligen nalles 36 —40,000 resande taga vägen öfverl.