jade redan år 1843 eller 44 sätta sig i rörelse, och hann först 1856 fram till Korsör. Den som kör med oxar, kommer också fram, Säger ett gammalt ordspråk, och det klingar ju både danskt och tröstefullt; men då man hör att en jernbana i det välmående Danmark, der det icke finnes en tre alnar hög sten i vägen, behöft 12 —13 år för att hinna 13—14 mil, så skulle det alldeles icke vara underligt om vår jernbanestyrelse valde det klassiska Festina lente till sin devis. I Sverige började man först 1855, alltså 10 eller 12 år senare än vi, på de båda stora jernbanorna som skola förena Stockholm med Göteborg och Malmö, och redan påföljande året öppnades de första sträckningarne — mellan Göteborg och Jonsered, och mellan Malmö och Lund! 1857 hann man till Wårgårda; 1858 till Falköping, och 1859 var man vid Töreboda station, belägen mellan Wenern och Wettern. Den 1 augusti i år hann man till den förut färdiga banan mellan Örebro och Arboga, och redan mot slutet af innevarande år kommer hela linien mellan Svea och Göta rikenas hufvudstäder att öppnas för trafiken. Det är en sträcka af femtio mil på sju år, och det svenska mil på köpet! Man må erinra sig, att om dem gäller detsamma som den djerfve nordfararen sade om de grönländska köldgraderna: Det är icke sådana lump