Göteborgsposten – 1 september 1862, sida 1

man har brådt. När så behöfves, böra tillochmed republikerna finna sig i att välja en diktator. Republiken bråkar i oändlighet, men har svårt för att komma till handling. — Diktatorn åter har lätt för att hugga i sten, men det går åtminstone undan. Orsaken till den stora skillnad i hastigheten, hvarmed jernvägarne i Sverige och Danmark blifvit fullbordade, är att i Sverige blott en man skött maskinerict, då deremot hemma hos oss funnits ett helt vidlyftigt maskineri för att sköta hvarje vän ning af lokomotivet. I Danmark har jernvägsstyrelsen varit en republik, i Sverige en monarki — och det är icke underligt om monarkien utfört det otroliga, ty monarken, jernvägarnes sjelfbeherrskare, var Nils Ericson. Kunde man alltid få en sådan diktator, så skulle folken a galna om de förspillde tiden med att spela republikaner! Denne man, i hvars händer folk och furste nedlagt en i ett konstitutionelt land så ovrhörd i sanning va makt, är en af våra märkvardigaste samtida hinsidan sundet — så märkvärdig att jag icke kan underlåta att för mina läsare berätta något litet om honom. År 1816 blefvo vid kanalarbetet antagna tvenne clever, söner af en uppsyningsman vid karantänsväsendet, hvilken sjelf förr tjenstgjort vid kanalbyggnaden. Den äldste var fjorton år,