Göteborgsposten – 30 augusti 1862, sida 1

2 undgått någon, hvilken stark tillokning personaltrafiken vunnit allenast under denna första månad som jernvägen varit öppnad till Örebro. Hvad skall det då ej blifva framledes när hela linien öppnas till Stockholm och de från och till utlandet passerande naturligtvis föredraga den kortare vägen ofver Goteborg, oberaknadt den lifligare samfärdsel mellan andra orter, hvilken måste uppstå genom en så snabb och billig kommunikationsled? När det redan nu kan hända, att resande ej kunna få sotplats, hvad skall då ej inträffa, för hvilket åtlöje skola vi ej utsätta oss? Häromdagen anlände några resande nattend med en ängbåt. De vandrade först upp till Hötel Garni. Intet rum! var det bleklagda svaret ull deras trötta kroppar. Efter lång parlamentering kunde man dock afstå någon sorts skrubb i tredje eller fjerde våningen. Atfoljda af en lyktbärare trefvade sig våra resande upp, men ett-tu-tre befunno de sig hals öfver hufvud liggande på något hårdt golt. De hade ramlat uttor några nedåtgående trappsteg, om hvilkas natur de ej blifvit underrättade. De läto dock ej afskräcka sig at detta fall, utan fortsatte forsigtigare sin väg till skrubben. Den befanns ogagnelig för dem; vid några beqvämligheter voro de dock vana. Farden nedåt mäste anträdas och kosan styrdes tll Hötel Göta Källare. Äfven detta eljest så rymliga hotell var alldeles ötverfullt. De enda platser, som kunde erbjudas voro rrittplatser i portierns lilla rum; men då platserna äfven der till större delen voro upptagna af olyckskamrater, vandrade de resande till Bloms hotell. Sedan man här fått vederbörande vakna, fick man samma hugnande svar: Inga rum! På Hötel Royal sak samma. Uttröttade af vandringen i natten, sökte dock de resande här med böner att för sig utverka något nattläger, och ett sådant bereddes dem äfven slutligen i — nyckelrummet, der en pulpet utflyttades och sängplats så godt sig göra lät anrättades. Det lär emellertid smakat de stackars resande förwäffligt. Så icke allenast kan det hända nu, utan så har det i dessa dagar händt. När jernvägen öppnas mellan Stockholm och Göteborg, ankommer det dagliga tåget hiv kl. 9 på artonen, således lagom för samtliga passagerarne att genast skaffa sig nattlogis, om de kunna flå det notabene. Måhända algår redan en del om natten (under sommarmånaderna) med någon båt till utlandet; men dessa lägenheter erbjuda sig, åtminstone enl. nuvarande wurer, ondast två gånger i veckan, bvaremot man kan taga för gitvet, att en stor del af de passagerare, hvilka kl. 6 om morgonen skola med jernbanan afgå till Stockholm eller någon närmare station, har varit resande, hvilka behöft söka logis på hotell. Huru skola då våra hoteller sorslå att ens till hälften herbergera dessa resande? Man invänder, att denna trafik endast kommer att racka under sommarmånaderna, och att snart nog traneitotrafiken drar sig öfver Malmö. Detta torde vara ett för djerst påstående; ty forst och rämst kan ej någon fullständig jernvägsfördindelse mellan Stockholm och Malmö komma ordning törrän efter minst ett års förlopp, och äfven när den kommer till stånd, torde nog le flesta mellan Stockholm och utlandet resande öredraga vägen otver Göteborg, istället tör len ansenliga jernvägsresan med nattuppehåll nellan Stockholm och Malmö öfver Falköping och Jönköping (för Östgötalinien förekommer rågan om anslag först vid nästa riksdag); och ör det andra torde det för Göteborg, såvidt nan vill draga de fördelar at den nya banan, om stå att vinna, blifva en absolut nödvänlighet både att ångbåtsfarten synnerligast på trikes ort hålles längre öppen om hösten ch börjas tidigare om våren. Ja, det torde! Re —