Göteborgsposten – 30 augusti 1862, sida 1

—77—————— ej längre öfver oss den angenäma svalka, som är naturens sparrlakan under sommaren. Med kyliga vingslag sänker han sig numera mot dimman, som ur träsken och trån lågländta platser höjer sitt hvita dok och stråcker sina kyliga armar. Blad efter blad gulnar, vissnar eller faller af, och svalorna hafva redan dragit sin kos. Det är litet sorgligt att tänka, det sommaren efter en så kort tillvaro redan är förbi; men — man får taga den onda dagen som den goda. Låtom oss tillse hvad vi hafva för ytterligare hösttecken. Smultronen åro för längesedan förbi, snart ock hallonen, och lingonen börja nu dominera platsen. Sommarblommorna börja bli allt sparsammare med sina håfvor, hvaremot dalierna, astrarne och höstsyrenerna som bäst florera. Vedbåtarne blifva allt större och talrikare vid sin nya plats vid Lilla bommen, och skarorna af fly tttoglar från badorterna allt tätare, liksom ock varuhogarne vid Skeppsbron och Långa bron. För de senare häller man nu som verk sammast på att bereda nödigt utrymme. kn ovanhg liflighet i de allmänna arbetena pågår ända från Stora bommen bort till badbassinerna. Öfver ett dussin pälkranar äro här i full gång för att under den vanliga välkända melodien nedslå pålar såväl till grund för det nya tulloch packhuset som för skeppsbrokajens fortsättande mot S:t Eriks hörn. väldiga högar af spiror, med hogst respektabla dimensioner, och hela berg af fasciner ligga har väntande på sitt gyttjebad, hvilket skall stärka dem att i århundraden kunna bära de granitmassor, som komma att hopas på dem. Från det bredvidliggande hoga qvarnberget hör man oett jemt hamrande och pickande, emellanåt aflöst af dundrande skott. Man skådar dock inga arbetare, förrän man stigit ett stycke högre upp, och då märker man att ett högst ansenligt arbete här blifvit utfördt. En halftunnel, en kanal, eller hvad man vill kalla det, är här sprängd genom bergsatsatsen, hvilken vart så skarpt sluttande, att den ena bergsväggen blifvit omkring 15 alvar hög, under det den andra endast är ett par. Harigenom skola iokomotiverna,i en båge med ovanligt liten radie, stryka fram, förenande jernvågen och bamnenimed stationsplatsen. Ännu dröjer det dock länge innan allt härför erforderligt sprängningsarbete blifvit utfördt; men trägen vinner, heter det. Genom detta sprängningsarbete slår man två stora flugor i en smäll: under det man skatfar sig en passage för jernvagen på det enda lämpliga ställe en sådan här finnes, skaffar man sig äfven en mängd förträfflig sten för de närmare stranden pågående grundläggningsarbetena. Under det man sålunda ser, huru ifrigt och nitiskt det arbetas för underlättande af varors transportering, kan man ej annat än med löje och harm åse, huru litet här göres for det med en förvånande hastighet sig ökande antalet af resande. Man vore frestad att uppdraga en parallel mellan sättet att behanda varor och resande, en parallel å la Dahlgrens bekanta skolmästare och stallmästare. — Det har i alla tider förts klagan öfver det ringa utrymme, som vissa tider på året varit ör resande att tillgå i Göteborg, neml. vid le tider, då största antalet af badgäster omsaltes vid badställena å kusten, samt under Larsmessomarknaden. Men denna trängsel, som då var öfvergående, och på sin höjd räcke några dagar årligen, hotar nu att blifva ett tadigvarande ondt, hvilket endast genom stalens förseende med nya hoteller kan afhjelas. Dock, det är orätt att kalla en så stark dersonaltrasik för ett ondt, den är tvärtom ett -odt, hvilket man på allt sätt borde söka beordra och uppmuntra. Det bör icke hafva —— FC—