Göteborgsposten – 28 augusti 1862, sida 1

— — — sådan tur som de belgiska; de engelska h: på långt när blifvit så ihågkomna. Vapen silfverarbeten, linneväsnader och ylletyger ut göra de yppersta alstren af den belgiska in dustrien. V. Tvenne andra små stater, äfvenledes ut. märkta för sin långt framskridna industri — och det i trots af kampen mot en ogynnsam jordmån — följa efter Belgien, neml. Europas lågland och dess högland — Holland och Schweiz. Holländska afdelningens fornämsta skatt är Koh-i-noors rival, den berömda söderns stjerna; i sjelfva verket tillhör dock denna berömda diamant ej blott holländska aktieegare utan äfven engelska, franska och brasilianska. Industriprodukterna äro många och ega i allmänhet en viss anstrykning af holländsk hemtrefnad; detta gäller i synnerhet om möbler och tyger. Det märkligaste iden schweiziska afdeluingen äro de beundransvärda träsniderierna af schweiziska bönder, uren w. fl. förvånande exempel på de flitiga bergsboernas arbeesskicklighet. Danska afdelningen, som blifvit placerad nåstinull den europeiska bergsrepublikens, har med rätta vunnit de besökandes ynnest genom sina Thorvaldsenska statyer, sina stalyetter, vaser och porcellän — allt utfördt med stor smak och sann konstnärsanda. De små Thorvaldsenska afbildningarne tyckas var nästan lika populära hos den större allmänheten som de stora Thorvaldsenska originalerna. ÄÅlven i andra hänseenden är vårt grannrikes afdelning väl arrangerad och ganska mycket besökt. Det gifves på expositionen en annan afdelning, som deremot har den förtjensten att man der kan draga sig tillbaka, när man vill vara ostörd, när man har affärer att uppgöra eller behöfver ett ögonblicks ro. Den har blifvit ett slags retiring room med ganska trefliga sittplatser, der man kan vara fullt viss. att man aldrig skall knuffas eller generas ens af de yfvigaste krinoliver äfven på de shillingsdagar då tilloppet är störst. Afdelningen var dock icke ämnad dertill skulle man tro; den representerar ett konungarike som en gång var en europeisk stormakt, och som ännu invaggar sig i drömmar om att det har något att betyda. År det förbiseende de besökande visa densamma förtjent eller är det en orättvis skymf för hvilken man borde kräfva blodig upprättelse — af hela verlden? Jag behöfver väl knappast säga att jag talar om den svenska afdelningen. Den smärtsamma förödmjukelse hvarmed hvarje patriotisk svensk man och qvinna grannskat vårt lands industrialster och observerat det intryck de gjort på de enstaka personer som då och då förirrat sig in i dessa öde rum som bära fosterlandets namn — denna känsla måste redan i det allmänna eller det enskilta funnit ekon i Sverige. Underligt var att ingen tycktes ha förutsett den figur Sverige skulle komma att spela på expositionen; man tycktes anaga att dessa fabrikater, knappast jemförliga med de varor som försäljas i andra eller tredje klassens bodar härstädes, skulle gora uppseende der den högt uppdrifna industriella skickigheten hos verldens första mannfakturstater skulle visa hvad den förmådde. Det är måsända af patriotism man derhemma så lätt örledes att jubla öfver hvarje framsteg i inlustriellt hänseende som göres — detta må mu äfven vara ett tuppsteg i jemförelse med ndra nationers jättesteg. Då det förbjöds att in eller annan artikel skulle afgå till expoitionen tog man för afgjordt att det var ett) inon plus ultra i sin genre; man egnade len fetstilsrubriker i tidningarne och förutsade itt den skulle göra furore utan att göra sig!