Göteborgsposten – 28 augusti 1862, sida 1

enda utsigt, nemligen från Smallebakken, men Stockholm kan man se från Mälarsidan, från sjösidan, från Mosebacke på Södermalm, från höjderna på Djurgården, ja från hvilken hög eller låg punkt i dess omgifning som helst. Öfverallt har man en herrlig utsigt. I Stockholm sinnes knappast nägon slät yta utom sjön, som bugtar sig in emellan de olika delarne af staden. Såväl på Norrmalm som på Södermalm, sinnas gator, på hvilka man kan färdas blott till fots, emedan de utgöras af trappsteg. På ,,Söder ser man hus, i hvilka tredje våningen i ena ändan ligger jemnhögt med bottenvåningen i andra, och till och med sjelfva Drottninggatan, den förnämsta gatan på Norr, lutar så starkt, som om den vore lagd uppåt , Fredriksbergs bakke. Iläraf bör man kunna inse buruledes byggnaderna i åtskilliga stadsdelar tyckas vara uppförda på terrasser, och hvilken rik omvexling som här möter ögat. Ehuru svensken, som med orden berg.. jell och klippor förstår något helt mera än vi, möjligtvis finner det ytterst löjligt, så är det lock i dansk betydelse alldeles på sin plats, när n köpenhamnare utbrister: ,,Bevare mig väll Denna stad är ju bygd upp och ned för blott erg och backar. Här äro hus, som tyckas kjuta upp från bafsbottnen, och kyrkor, hvilka ce ut som om de vore byggda ofvan på tre, fyra ader hus, af hvilka det enas grund hvilade