Göteborgsposten – 26 augusti 1862, sida 1

WWAQm W — de visa ingen kraft, utom i tungan, och då blott tor att smida sina förfäders hemland. Foljande handelse, hvilken godkänts af pressen och hvars princip rekommenderas till användning åt personer, som äro mera betydande än den nu ifrågavarande ringa hjelten, intraflade förliden vecka här i staden (Newyork), och visar huru foga frihet kriget lemnat det amerikanska folket samt huru litet detta verkligen känner förlusten deraf. En stackars arbetare vid namn Gregory, som kanske tagit sig en liten gloria 1 skepnaden af ett extra glas whisky, hordes prata i ett hörn å Broadway for några personer, som samlats rundtomkring honom. Han uttalade sin fasta åsigt alt Stonewall Jackson var den bästa soldaten och fältherren i kriget, att mr Lincoln var en humbug och att Jefferson Davis skulle vara en mycket bättre president. En af stadens officiosa sex fot höga poliskarlar, hvilkas förnämsta göra tyckes vara att hjelpa damer i och ur omnibusdrne, hörde händelsevis dessa djerfva ord och förde brottslingen i fängelse för förräderi, men domaren som skulle döma i saken, var i förlägenhet om, huru han skulle bara sig åt med honom. Om det bändt i Petersburg, skulle knutpiskan varit i ordning tör brottslingens rygg, och den ryska rättvisan skulle ha tillfredsställts af ett par hundra slag. Men piskan har ännu icke blifvit antagen för hvita ryggar i detta land, hvarföre ett telegram afsändes till mr Seward i Washington att begära råd. Svaret kom. Mr Seward förordade icke, såsom han borde ha gjort, mannens anklagande under polislagen, för det han stört lugnet; han uppmanade icke heller sin underlydande anklaga honom för förräderi eller låta vederbörande myndigheter ransaka honom; utan dömde honom, i det han tillvällade sig både domares och jurys makt, och utan att höra vittnen eller inkalla den brottslige att försvara sig sjelf, pr telegraf att först och främst afgifva trohetseden och sedan bestämma, om han ville föras såsom statsfånge till fästet Lafayette eller instickas i MOlellans arm6. Den stackars arbetaren valde det sarligaste alternativet och skickades tillhalfön, hvarifrån han, om febern eller hans konfedererade vänners kulor icke afbryta hans bana, sannolikt skall desertera vid första lägliga tillfälle. Och detta är rättvisa i staten Nev-York. I Boston antog ett dylikt fall en värdigare karakter, fastän Boston är, liksom alla städer i Nya England, innerligt abolitionistiskt och hatar Södern lika bittert som yankees. En köpman i denna stat, vid namn Gordon, och hans söner, delegare med honom i firman, blefvo ankiagade för att ha vägrat hissa stjernorna och banden öfver sin butik, då alla de öfriga innevånarne fröjdades öfver någon af nordtrupperna vunnen seger i Missouri eler Tennessee. Ännu värre, en at firman hade offentligen förklarat att mr Lincoln och hans rådgifvare vore nöt, och att Jefferson Davis styrelse vore vida att föredraga framför deras. Det påstods äfven att ettdera sadren eller sonen hade hurrat då underrättelsen om M Clellans nederlag kom till Boston. Om dylikt yttrats af en respektabel handlande och ej af en stackars arbetare, skulle man kunnat fördraga det i New-York, hvarest finnas tusendetals välmående personer af samma åsigter, men det kunde ej fördragas i en stad med lifliga qvinnor, läsvurmar, sentimentala poeter och ultra-abolitionister såsom Boston; och Gordonerna blefvo derföre arresterade för förräderi och förda i fängelse. Lyckligtvis hade de både medel och mod att försvara sig och be handlades icke som arbetaren. Förliden vecka kom saken före. Deras advokat mr Sennoth böll ett tal till förmån för den fria yttranderätten. Utgående från den satsen, att i Forenta staterna folket är suveränt — att hans