Göteborgsposten – 25 augusti 1862, sida 1

vattnets uppfriskande verkningar. Yrseln lemnade mig. och jag började åter känna mig lik en förnuftig varelse. Min första tanke var på risken att en hel natt sofva i ett spelhus; min andra på den ännu större risken att försöka komma ut, nu då huset var stängdt, och att vid denna tid gå ensam genom Paris gator med en stor penningesumma på mig. Jag hade under mina resor sofvit på farligare ställen än detta, hvarföre jag beslöt att låsa, regla och barrikadera min dörr samt till nästa morgon lugnt afbida mitt öde. Följaktligen sökte jag att försäkra mig emot allt intrång, såg under bädden och tittade i skåpet, försökte om fönstret var säkert stängdt, och aftog min rock och väst, öfvertygad om att jag vidtagit hvarje vederbörligt försigtighetsmått, satte mitt ljus, som var mycket dunkelt, i spisen och gick till sängs med den af penningar fulla näsduken under min hufvudgärd. Jag fann snart att jag icke blott icke kunde somna, utan äfven att jag ej ens kunde tillsluta ögonen. Jag låg fullt vaken och hade stark feber. Hvarje nerv i min kropp darrade — hvart och ett af mina sinnen tycktes öfvernaturligt skärpt. Jag vred och vände mig och försökte alla slags ställningar samt sökte ihärdigt att lytta mig till sängens svalaste hörn, men allt utan framgång. Än lade jag mina armar öfver