Göteborgsposten – 25 augusti 1862, sida 1

A F— påstås hafva sagt till en sjelfvald deputation at New-Yorks medborgare, som besökte honom för tre dagar sedan i Washington, att han icke voro emot ett dylikt notvarp, om det skulle bli nödvändigt; men att han qvarstod vid sin torra äsigt om att de 300, ooo man han begärt skulle erhållas genom frivillig enrollering. Presidenten borde hafva tillgång till noggranna underrättelser; men om NewYork kan anses för ett prof å andan inom Nordstaterna, så är det svårt att undvika den slutsatsen, att presidenten är för sangvinisk eller missledd. Han tyckes emellertid hatva någon misströstan, ty han berättas äfven hafva sagt nämnda deputation, att 100,000 man instuckna 1 de gamla regementena skulle i sjelfva verket vara lika mycket värda som 300,000 man enrollerade i nya regementen under oerfarna officerare. Detta medgifvaude tyckes utvisa, att han till en del afstått från hoppet om att erhålla det större antalet, likasom atven den forsäkran han givit samma herrar, att han skulle om det begårda folket icke vore i ordning d. 15 d:s, såsom en sista utväg samtycka till att proklamera tvängsutskrifning för hvarje stat, som icke tillsdess bidragit med sin del. På ett i dag hållet meeting å Börsen mellan en del handlande, för att understödja kriget, antecknades ansenliga summor till värtningspenniugar, men ingen erbjöd sig att gå sjelf i striden. En gentleman sade att han skulle betala 500 dollars till bvardera af fem bekanta abolitionister (anhängare af slafemancipationen), om de ville taga geväret på axeln och förena sig med MClellan. Men fastän infallet tillbörligt uppskattades, insågo dock icke åhörarne, att det bädade illa för ett kraftigt fortsättande af kriget, att presidentens upprop om folk öfverallt mötts med klander och anbud af värfningspenningar, men att inga soldater längre framstallde sig för sjelfva sakens skull. Sanna förhållandet är äfven, att under det hela Sydstaternas betolkning lifvas af hat, hämnd och beslut att frigöra sig, och understodjer presidenten Davis med en armå vida ofversugande presidenten Lincolns, lifvas deremot af intet den del af den nordiska befolkningen, som utgör arm6ernas råamne, utom af den mäktige dollarn. Om unionen kan räddas endast genom legoknektar, vare sig irländare, tyskar eller amerikanare, så äro dess dagar råknade, huru stora än presidentens hederskänsla, den nye öfverbefälhafvarens kraft, de rikas frikosughet eller generalernas, ifrån MoÖlellan och ned, snille och talanger än må vara. Det påstås, att vestern besvarar presidentens kallelse med mera kraft än New-York och Mellan-Staterna. Tidningarne för i dag berätta om ejt stort krigsmeeting i Milwaukee, vid hvilket inemot 50,000 personer förmenas hafva närvarit. De tillägga, att hela staten Wisconsin var i rörelse och entusiasmen ojemforlig; men man får ej veta, huru många man som försmåddes teckna sig tillfölje af denna stora entusiasm. Då jag påminner mig, att det stora krigsmötet i NewYork, vid hvilket ej mer an 6 å 8,000 personer voro närvarande och å hvilket förhandlingarn voro en riktig farce, följande morgon utmälades hafva varit besökt at c:a 100,000; och att det icke skaffade femtio rekryter för kriget, såsom resultat af dess omlalade entusiasm, så är jag böjd att tro, att den stora Milwaukee-demonstrationen skall visa sig varit äf lika ringa vigt för regeringen och intet stöd för armåen. D. 1:ste augusti skall otvifvelaktigt visa ig hatva varit en minnesvärd dag i Amerias annaler. Alltifrån denna dag och tilldess reden blifvit återgifven åt detta djupt skacade land skola guld-, silfver-, och koppar