Göteborgsposten – 23 augusti 1862, sida 1

på dermed så oupphörligt, att jag förlorade mer än jag hade råd till eller vann mera än jag kunde med lugn stoppa i min ficka, utan att komma ur jemnvigten genom min tur. Kortligen, jag hade hittills besökt spelhusen — just af samma skäl som jag besökt teatrar och balar — derföre att de roade mig och emedan jag ej hade något annat sätt att fördrifva mina lediga timmar. Men vid detta tillfälle var förhållandet helt annat. För första gången i mitt lif erfor jag hvad spelpassionen verkligen var. Min framgång förvirrade mig till en början och berusade mig sedermera i ordets egentliga mening. Otroligt som det förefaller, är det icke dess mindre sannt, att jag blott förlorade, då jag försökte beräkva chancerna och spelade efter förutgången kalkyl. Men om jag deremot öfverlemnade allt åt lyekan och gjorde mina insatser utan ringaste eftertanke, var jag säker om att vinna — att vinna emot all sannolikhet. Till en början besvarade några af de närvarande lugnt nog mina insatser; men jag förökade dem snart till sådana summor, att ingen vågade hålla emot mig. Den ene efter den andre upphörda att spela och betraktade andlöst mitt spel. Jag gjorde allt högre insatser och vann alltjemt. De som omgåfvo mig tycktes ha fått feber. Tystnaden afbröts blott af en djup fram