Göteborgsposten – 22 augusti 1862, sida 2

—— —W———————————— hvimlet och de oförlikneliga och oförgätliga me lodierna — det var nog, mer än nog för att öfverväldiga en hvar som älskat den store skalden och lefvat sig in i den vidunderliga verld han framtrollat. Jag skulle ej för något pris ha velat böra denna högtidlighet afbruten af någon ärad talares retoriska föredrag, eller någon i anledning af festen författad och illa afsjungen visa, Visserligen fattades texten till Fredmans sånger, men den som så litet kände till Djurgårdens skyddspatron, att han genom bok eller manuskript behöfde erinras om skaldens ord, han var ju en profan, för hvilken festen i alla fall var förlorad. Sedan jag länge befunnit mig i en hänryckning så innerlig att jag liksom Paulus, knappt visste om Uden fanns i eller utom min lekamen blef jag plötsligt funnen och väckt af några utsända från arfvingarne till Bacchi tempel, Bellmansshllskapet P. B. — Par Bricole — som fått befallning af ordens stormästare och guvernör att införa mig i det allra heligaste på ÅBlå Porten. Huruledes de invigde der firade det öfriga af festen, och hvad jag der såg och hörde 22 ja, det förbjuder mig ordens reglor att berätta en hvar, som icke likt mig har ätnjutit äran att upptagas i de eleusinska mysteriernas högre grader.