Göteborgsposten – 22 augusti 1862, sida 2

len inverka på dem, som ännu envisas att anse hässjning för ett Åtygöra (dubbelt arbete;) y i sjelfva verket — väderleken må nu vara vilken som helst — gör ingen raskare och bättre bergning än den som hässjar. Höafkastningen bör kunna anses god ehuru den torde något anderstiga förra årets. Upsala stads friv. skarpskyttekår har erhållit ett nytt korporalskap, utgörande det första af andra kompaniet, hvilket till sin korporal valt bokhållaren Schukani samt till v. korporal kakelugnsmakaregesällen J. Malmgren. — Kåren har d. 17 d:s gjort en lustfärd till Skokloster med ångf. Garibaldi, hvilket gratis blifvit stäldt till kårens disposition. Den 24 d:s skall en konsert med bal arrangeras till stärkande af kårens tillgångar. Söderhamns friv. skarpskytteförening firade d. 10 d:s sin årssammankomst å Fridsberg hos föreningens ordförande grosshandl. C. J. Schöning. Efter öfverläggningar af ekonomisk natur utfördes exercis, hvarefter medlemmarne voro af hr Schöning inbjudna på sexa. Vid denna underrättades man att grosshandl. L. P. Edling, hvilken samma dag firade sin namnsdag, i anledning härat skänkt föreningen 100 rdr, hufvudsakligen till förstärkning af fonden för gevärs inköpande. Lägret på Gardemoen. For att bevista de norska truppöfvingarne på Gardemoen har H. Mt. konungen af Sverige-Norge inbjudit några danska officerare, hvilka äro: majoren vid kavalleriet Broch, majoren vid artilleriet Reick, kapt. af infanteriet Höst samt kommiteraden i krigsministeriet, kammarjunkare Romer. Sjelfpantning hos en kung. Exkonung Frans II:s gesandt i Wien, den förut mycket omtalade furst Petrulla, har nyligen blifvit afskedad i onåd, emedan han varit nog djerf att begagna sig af ett gynsamt tillfälle för erhållande af sin tillgodohafvande lön. Exkonungen af Neapel, som befinner sig i stor penningeförlägenhet, var för någon tid sedan nog lycklig att kunna få sig ett lån om 300, 000 gulden hos exhertiginnan af Parma, och gesandten blef anmodad att lyfta beloppet. Furst Petrulla var mycket beredvillig att åtaga sig det härmed förenade besväret, men innan han skickade penningarne till sin höge herrskare, tog han först ifrån hvad han hade till godo på sin lön för två år (incl. räntor!) samt vidare ett förskott för hela det kommande året. Då konungen fick reda på denna affär, afsatte han ögonblickligen furst Eetrulla. Penningar och trasor. För circa åtta dagar sedan blef en poliskonstapel i London en afton varse en trasig, gammal man, som gick på gatan nära Whitechapel. Hela hans yttre vittnade om den ytterligaste tattigdom; han var smutsig och bokstafligen höljd i trasor, och han nedtyngdes synbarligen af någon svår börda, som han bar. Konstapeln, som antog, att uslingen hade på sig något bly eller andra stulna saker, frågade honom, hvad det var som han hade på kroppen. — Den gamle svarade, att det ej angick honom, och då han oaktadt upprepade tillsägelser vägrade afgifva någon förklaring, blef han förd till ett närbeläget polisvaktkontor. Kommissarien derstädes ville först tillrättavisa konstapeln, derföre att han fört en sådan person in på kontoret, ty hans smutsiga slarfvor utbredde en sådan stank, att det nästan var honom omöjligt uthärda den. Emellertid frågade kommissarien den gamle, hvad han hade hos sig, och efter något dröjsmål mumlade denne pengar. Polispersonalen blef naturligtvis ytterligt förvånad öfver denna oväntade förklaring, och man måste nu gripa til det högst obehagliga arbetet, att befria den gamle från hans högst dyrbara börda. Från hans kropp togos flera bundtar smutsiga trasor, hvilka befannos innehålla guld och silfver samt fem banknoter från Englands bank till ett belopp af c:a 3,500 rdr rmt. Der fanns omkring 1,800 rdr i silfver. Man bad nu den gamle redogöra för, huru han kommit i besittning af dessa penningar. Han svarade att de voro bans egna, att han under mer än 20 år sparat ihop dem, och att han alltid gömde sina hopsparade kapitaler i påsar, hvilka han band fast vid kroppen, för att vara säker om dem. Poliskarlarne betviflade ännu hans berättelaes sanning och frågade honom, huru han kunnat förtjena så mycket penningar. IIan svarade, att ban under många år burit kläder för klädesmånglare i Petticoat Lane och gått ärender för dem, och då han tillsades nämna nå