Göteborgsposten – 22 augusti 1862, sida 2

mer i kort tarlatansklädning och sjäderbarett samt en olycklig liten pojke, gåfvo representationer på öppen gata i den högre gymnastiken, och den andre förevisade en dresserad papagoja, medan hans amanuens på ett tremulerande positiv spelade 8S0o lebe wohl, Du stilles IIaus — voro de enda som genom sina produktioner förherrligade dagen. IIerrskaperna åkte tysta och träkiga omkring med sina galonerade kuskar och betjenter, de glada ynglingarne suto stumma och allvarsamma på verandorna med sitt sodavatten och punsch, och folket gick omkring och såg på hvarandra, alldeles som köpenhamnarne, då de på Tivoli glädja sig öfver grundlagen. Är det sålunda som de lefnadsglada svenskarne fira minnet af nordens Anakreon, verldens mest lefnadsfriske skald ? suckade jag tyst i mitt sinne. Då brusade på en gång från en präktig orkester bakom buskarne en ström af gamla kända toner ut öfver mängden. Det var Bellmans 4Ordenshärolder med gull och beslag — som öppnade festen till hans ära och i brokig följd gungade på tonernas vågor en procession af alla Lokattens och Gröna Lunds heroer, med Fredman, Ulla, Movitz och Mollberg i spetsen och samtliga Ölefeser och Gutårinther till eftertraf, genom Djurgärdens heliga lund. Från detta ögonblick saknade jag intet i en fullständig Bellmansfest. Den sköna Djurgården, det rent af andäktiga folkj