Göteborgsposten – 22 augusti 1862, sida 2

gon, som begagnat honom, uppgaf han flera, nvilka, sedan de blifvit tillkallade, bekräftade hans utsago och yttrade sin förvåning ötver den gjorda upptäckten. Då man nu icke tviflade på, att skatten verkligen tillhörde honom, började polisen öfverlägga om, huru den skulle bäst kunna beskydda honom, emedan hans forna husbönder plötsligen fattade lifligt intresse för honom och hans penningar. Man föreställde honom det oförsigtiga uti, att gå med så mycket penningar på sig, och föreslog, att han åtminstone borde göra sig af med silfret samt deponera det i bauken. Den gamle menade, att han lika gerna kunde bära det på sig, såsom han dittills brukat, men lät dock till slut öfvertala sig att följa med till Englands bank, der dock hans motbjudande utseende och det otäcka skådespelet af att se honom taga penningarne ur de trasor, i hvilka de vore insvepta, verkade så frånstötande på kassörerna, att dessa vägrade att hafva något att göra med mannen eller hans penningar. Genom polisens bemedling lyckades det likväl till slut att få saken ordnad, och den gamle gnidaren fick qvitto å penningarne. Telegrafväsendet i Ryssland tyckes vara anlagdt på, att icke påskynda utan fördröja meddelandena. Prins Alfred af England, som reser incognito, kom för en vecka sedan från Stockholm till Cronstadt med engolska linieskeppet George. Medan detta kryssade utanför hamnen, tog han en liten ångbåt och begaf sig till Oranienbaum, hvarifrån han for med jernvägen vill Petersburg. Från Cronstadt hade prinsen skickat ett telegram till den engelska beskickningen, för att bedja denna låta hemta honom med vagn vid jernvägsstationen. Men telegrammet kom långt efter honom till ambassadhotellet. Det hade behöft 7 timmar på en väglängd, som man med ångbåt kan tillryggalägga på 5 qvart. Vid undersökningen visade det sig, att 4 2 timmar gått åt för expeditionen från Cronstadt till Petersburg och 2!(; timmar för vidarebefordrandet från telegrafbyrån till ambassadhotellet. Och telegrammet hade likväl blifvit behandladt som statsdepesch, d. v. 8. med företrädesrätt framför alla andra telegrammer! Man kan deraf sluta till, huru hastig befordringen at privattelegrammer måtte