Göteborgsposten – 22 augusti 1862, sida 1

— nerre, hos oss bo tvenne danskar förut. Vi mottaga nästan icke annat än danskar. ... Sålunda gick jag från hand till hand. Slutligen höllo fyra gästfria manspersoner mig i hvar sitt hörn af mina rockskört, ett gammalt fruntimmer och en gosse hade bemäktigat sig min högra arm och två unga flickor min venstra. Jag emotsåg redan det ögonblick, då jag liksom Ravaillac skulle slitas i stycken, men så långt gick det dock icke. Förrän jag fick mig sjelf och min rock reducerade till bråk, uppenbarade sig en frälsande genius i skepnad af en äldre man med herkuliskt utseende. Han tilldundrade mina plågoandar en trollformel, af hvilken jag blott kunde uppfatta några enskilda ord, såsom: Fähundar, slödder och patrask; men för dem till hvilka den riktades måtte den ha varit mycket begriplig, ty de försvunno ögonblickligen. Det följer. af sig sjelft, att jag nu föll i min befriares händer, men jag följde honom villigt, ty af två onda ting har jar jag alltid föredragit monarki framför anarki, och vida hellre än att spisas bitvis af en makrilstim ville jag slukas hel af en hvalfisk. Jag fann mig också rätt väl dervid ty min hvalfisk skaffade mig ett oklanderligt logis, långt hyggeligare än det Jonas fann hos sin. Denna gång hade jag, som sagdt, tagit mina mått och steg för att undgå liknande sammanstötningar med den stockholmska förbindlighetens