Göteborgsposten – 22 augusti 1862, sida 1

samma mekaniska sätt som aktörer i birollel fullgöra sina på en landsortsteater. Kunde någon af de närvarande uppbyg gas af allt detta, annorlunda än man uppbyg ges af en god konsert? Jag är fullt och fas öfvertygad att här i Frankrike liksom i an. dra katolska länder finnes sann och lefvande religiositet hos många bland den påfviska lä rans anhängare, men jag tror icke att denna religiositet alstras och näres genom några messor. Huru alla dessa tomma och verkligen löjliga ceremonier ännu kunna qvarstöå hos ett tolk, der så mycken upplysning finnes inom de högre klasserna, är verkligen obe: gripligt. Dessa ständiga böjningar af det ena knäet, detta hastiga uppstående från sto. len och ögonblickligt följande återtagande a! platsen, dessa korstecken, dessa djupa nigningar för Mariebilden, dessa korgossarnes svängningar med rökelsekaren, dessa vigvattensstänkningar, detta välsignade bröd man kringsänder i korgar — hvartill tjenar allt detta? hvarpå grundar det sig? Är det icke snarlikt en af barn spelad illa hopkommen pantomim. Kunna dessa katoliker tro att deras uppträden göra dem sjelfva bättre eller att de äro Gud välbehagliga. Den ringaste reflexion tyckes mig lära annat. Men den katolska kyrkan förbjuder att reflektera; hon vill att man skall blindt tro — icke Guds ord utan hennes ord. Sedan messan var slut inmarscherade i kyrkan qvarterets nationalgarde ända upp till koret, kommenderadt med högljudd och ingenting mindre än andäktig röst af sina officerare. De kommo för att höra Te Deum afsjungas, och de stodo der i sin granna uniform som det tycktes otålgt afvaktande att sången tog sin början på det att de sedan skulle få begifva sig ut och roa sig likt hela det öfriga Paris. Kl. ett börjades de verldsliga spektaklerna och de fortforo till klockan sex. På Invalidernas esplanad uppfördes på tvenne stora teatrar militäriska pantomimer och på tvenne andra akrobatiska representationer. Fyra smorda master med lockande prisbelöningar i toppen inbjödo skickliga klättrare att visa sin talang, och en stor dekorerad ballong uppsläpptes till förnöjelse for den gapande folkmassan. I Champs Elyses var kl. 3 en stor harmoni-konsert, och på Seinen företogs en kapprodd af dem, som i förlitande på öfvade och muskelstarka armar ville täfla om utsatta priser. På Place du Trone förlustades folkmassan genom militäriska pantomimer — allud militäriskt — och lindansareupptåg. På fjorton teatrar och två hippodromer voro gratisrepresentationer för dem som lyckades bemäktiga sig platser derstädes. Detta var dagens fest. Anmärkningsvärdt är att denna årets stora nationala fest går uteslutande ut på att roa de obildade folkklasserna, — intet annat. I hela programmet förekommer icke ett enda försök att gifva festen en ädlare, en mera upplyftande, en sannt nationell karakter, om ej messorna till den till himlen uppfarna Jungfru Marias ära skulle ha en sådan syftning. Spektakler, spektakler och intet annat än spektakler af alla möjliga slag från morgon till qväll — se der hvad staden Paris representanter erbjuda stadens innevånare på kejsarens och himladrottningens gemensamma dag. Om en nationell fest gifvits i Sverge skulle man dragit försorg om att genom offeutliga föredrag af landets yppersta talare gifva denna fest en högre karakter; man skulle varit betänkt på att göra något för dem, som hvarken bekymra sig om pantomimer, kapprodder eller klättring uppför smorda master, och som kunna gå till ett skådespel eller en harmonimn— OOO—000000—