Göteborgsposten – 22 augusti 1862, sida 1

nollringKarlar, pojkar, käringar, qvinnor och småflickor tycktes växa upp från brostenarne rundt omkring mig, och enhvar af dem erbjöd mig i djupaste underdånighet att flytta till de skönaste bostäder på Norr på Söder och i Staden? Är jag kommen till Ispahan? tänkte jag först; men i nästa ögonblick frågade jag mig sjelf: Är jag kommen till Österports åkarestation och har jag fallit i händerna på en skara kaparkuskar af båda könen? ty från alla håll ljöd det: Herre! följ med mig — Kom herre! Denna väg! Och allesammans gjorde mig de skönaste löften. Herre! ropade den ene och drog mig till höger. — I mitt hus bor idel grefvar och baroner! Uerre hviskade en annan, — der bor icke annat än råttor, vägglöss och resande skomakaregesäller! Följ med mig! Jag har två vackra rum på Vesterlånggatan. Jo jag tackar för vackra! föll en tredje honom i talet. De äro så mörka som en bagarugn. Det ena har varit svinstiga och det andra hönshus. Jag skall visa herrn ett magnifikt rum i ett gentilt hus vid Stora Nygatan. Alla utlänningar som komma till staden taga in på det hotellet. Der kommer herrn bland bara landsmän. Vi ha sex tyskar ... Å hut! Hör du icke att herrn är dansk?