Göteborgsposten – 22 augusti 1862, sida 1

A —— konsert hvilken annan dag som helst, om de deraf äro roade. Men på något sådant tänker man ej i Paris; gif massan panem et circensos — se det är det enda nödvändiga, det enda som sätter en regering i säkerhet för barrikadbyggningar. När mörkret inbröt började en ny afdelning af festen bestående af en praktfull illumination af de vackraste och derföre lämpligaste delarna af staden. Gatorna hvimlade af folk, af lojala och goda parisare och dito parisiskor som glömska af sin förlorade frihet blott tänka på att roa sig och njuta af den ståtliga tillställningen som de sjelfva betala, mer eller mindre omedelbart. De se så förnöjda och sorglösa ut, alla dessa blusmän, att man glömmer att de lefva för dagen, att de äro beroende af alla fluktuationer i affärsverlden, så beroende, att den första stockning deri hotar att beröfva dem det nödvändigaste i det den beröfvar dem arbetet. Och dessa parisiskor i sina bvita mössor sprittande lifliga, pratande och skrattande, skälmska och lyckliga der de stödja sig på Josefs eller Francois arm, — icke tänka de på något annat än stundens nöje, der de arbeta sig fram genom folkmassan och tyckas finna detta noje fördubbladt gevom de små förvirringar, misstag och qui pro quo som föranledas af den ständigt tillväxande trängseln. Denna trängsel kan dock ej jemföras med den som skulle existera i London under liknande förhållanden. Parisaren har rymliga gator och torg till sin disposition; han får godt srum i sin stad då han vill roa sig, då deremot den stackars londonaren äfven vid helt vanliga tillfällen inpackas i en folkmassa, så att han förlorar all handlingsfrihet och endast föres framåt som ett viljelöst ting Värre voro naturligtvis parisarne deran på eftermiddagen då det gällde, att skaffa sig plats i de gratis åt publiken upplåtna teatrarna; men de sökte att reda sig på bästa sätt. Män och qvinnor infunno sig långt innan dörrarne öppnades och hade försigtigtvis medfört korgar med lifsmedel af många slag, vinbuteljer halfalnslånga bröd insvepta i sina förkläden ete. Der stodo de ätande, drickande, skämtande, gapskrattande och väntande på attinsläppas i teatersalongen, som skulle rymma så många den fysiska möjligheten tillät. Parisaren och ännu mer parisiskan älskar dramatiska represontationer med passion; se der förklaringsgrunden till festprogrammet. Tvenne utmärkta fyrverkerier afbrändes kl. 9 på quai d Orsay och pont de Jena och kejsarens namnehiffer utgjorde naturligtvis glanspunkten deri. Många af de förnämsta oflentliga byggnaderna såsom Hötel de Ville, Palais de Justice kyrkorna la Madeleine och Sainte Genevieve, Vendomeoch Juli-kolonnerna, stjernans triumfbåge (Vlarcdetriomphe de l toile) jemte en mängd kajer, allåcer, gator och esplanader voro praktfullt illuminerade. Särdeles väl togo de begge fontänerna, på place de la Concorde sig ut, der de väldiga vattenstrålarna omgåfvos af rika och enligt konstnärliga idger arrangerade gaslågor. Främsta rummet intogo dock anordningarna i Champs Elysces, och dit vallfärdades i allsköns ro skaror af anspråkslösa fotgängare bland fullpackade omnibussar, flakrar och eleganta privata åkdon, der de parisare och parisiskor af de högre klasserna, som ej af den döda årstiden jagats från hufvudstaden, eller nyfikna utländingar togo en öfverblick af den festliga tillställningen och den glada och barnsligt lyckliga folkmassan. Jag har aldrig sett något som i bländande effekt kunnat jemföras med denna storartade illumination af de vidsträckta Elyseiska fälten, hvilka då om någonsin gjorde skäl för sitt namn. Kring fontainen vid rondpointen brunno kejserliga örnar af gaslågor, den kejserliga vapenskölden och dito namn