Göteborgsposten – 22 augusti 1862, sida 1

första representanter och styrde sjelf vägen till ett hotell som till minne af sin grundläggare hr Kahn har fått det sköna namnet Kanaan. I Stockholm finnes för ögonblicket ingen hemma. Hela staden ligger på landet, d. v. s. nästan hela den bättre delen af befolkningen och isynnerhet densammas skönare hälft. Husen stå väl på sina vanliga platser, men ha kritade fönster och nedrullade gardiner; och gatorna äro väl lifligt trafikerade, men det är af droskor, arbetskärror, karlar med packor och pigor med korgar samt herrar som äro ute i förrättningar; blott sällan ser man en elegant dame på gatan. Af alla de familjer, jag från tidigare besök kände, fanns bokstafligen icke en enda qvar i staden, några hade rest till badorter, andra drucko brunn och resten låg ute på sina sommarnöjen. Om morgnarne komma männen till staden; om eftermiddagarne och aftnarne eller då sommarnöjena ligga på längre afstånd, om söndagarne resa de pr ångbåt tillbaka i familjens sköte. Oaktadt Stockholm bättre än någon stad jag känner skulle egna sig till sommarvistelseort, i det man öfverallt har frisk luft, sjö, herrliga utsigter och i de flesta delar af staden en idyllisk stillhet, betraktas det dock som en oafvislig nödvändighet för en bättre familj att ha sitt sommarnöje extra muros. Alla de öfvergifna äkta män och ynglingar, som dröjt qvar i staden, skynda sig, så snart de