Göteborgsposten – 22 augusti 1862, sida 1

Innan jag fick tid att af honom begära en förklaring öfver detta mystiska yttrande, blefvo vi skilda från hvarandra genom afskedstagande passagerares mellankomst, och jag gick nu i land som de andre. Kajen var uppfylld af en brokig mennskomassa. Elegant klädda herrar och damer, upsalastudenter i sina bekanta hvita mössor, stockholmsjungfrur med de koketta svarta silkesdukarne knutna under hakan, soldater med pickelhufvor och dalkullor med en mångfald af olika hufvudbonader tittade öfver skuldrorna på hvarandra. En målare skulle här haft ett urval af studier; men ett halft hundrade steg längre upp i land skulle han dock ha funnit den mest pikanta gruppen och, utan att skryta, var det jag sjelf som i densamma spelade hufvudrollen. Just i samma ögonblick som jag skulle taga in på en sidogata hörde jag en späd stämma hviska bakom mig: ÅlIIar herrn beställt logis? Jag vände mig om och såg att det var en mycket nätt liten piga om 15 till 16 år som gjorde mig denna fråga. Följaktligen trodde jag mig intet vedervåga genom att i öfverensstämmelse med sanningen svara nej. Detta lilla ord måtte emellertid haft en magisk kraft på detta ställe, ty knappt hade jag uttalat det, förrän jag var omringad af alla de tjenande andar som åtlydde egaren af Aladdins