ret gick tillika med mig ombord på ÅExcellencen Toll, följde mig troget till Göteborg, derifrån till ett bad i den bohuslänska skärgården der det oförtrutet uppvaktade mig i hela åtta dagar, derifrån tillbaka igen till Göteborg, så pr jernväg till Töreboda, och ändtligen genom Göta Kanal, öfver Viken, Vettern, Roxen, Asplången, Mälarn och alla andra vackra sjöar som passeras på vägen till Sveriges sköna bufvudstad. Det var ett mycket sorgligt ressällskap. Excellencen hade knappt hunnit utanför Helsingör, förr än vestanvinden började utöfva sin nedtryckande inflytelse på alla mina reskamrater. Vi suto just vid middagsbordet, då vi från det fredliga Öresund seglade in i det upprörda Kattegat. Då soppan serverades, herrskade den mest animerade stämning och den afundsvärdaste matlust bland samtliga passagerarne; då sisken kom, bemärkte vi med en viss oro att emellan de båda motsatta bordsändarne börjades en högst ohygglig täslingsstrid om hvilken af dem som kunde gå högst. En ung hemmafödd och hemmadöpt köpenhamnare, som gjorde sin första sjöresa ooh syntes mycket benägen att betrakta den gängse sägen om sjösjuka som skepparhistorier blef ögonbliekligen mycket illa till mods vid den upptäckten att vinet emot alla naturens lagar stod snedt i hans glas, och att lampan, som hängde i taket ett helt tjog grader afvek från