Göteborgsposten – 20 augusti 1862, sida 1

jag böjer mig för ditt välde och bringar dig i ödmjukhet första spalten af mitt bref som ett försoningsoffer! Hvad mera kan du önska? Med den ena regnskuren efter den andra har du urvattnat hvartenda reseintryck jag emottagit under de fjorton dagar som förflutit sedan jag lemnade Köpenhamns Toldbod; med en ändlös slöja af dimmor har du intill denna stund förmörkat min horisont. Låt det nu vara nog! Utspäd icke ytterligare innehållet af mitt stackars bläckhorn och förmörka icke återstoden af mitt goda humör. Jag har efter en dylik resa icke det ringaste till öfverlopps: Gör icke barometern, som i dag stigit till vackert väder, till lögnare; omvänd dig — lika mycket i hvad riktning. Skynda dig från oss halfdrunknade skandinaver till ryssarne, kalmuckerna, samojederna, hinduerna, beduinerna eller andra folk som ha det för torrt och blås nu för dem ett lika långt stycke som det vi ha fått till godo. Det är i Stockholm jag nedskrifver detta bref. För ett par veckor sedan lemnade jag Köpenhamn i det lättsinniga hopp att kunna resa. ifrån regnvädret, hvilket syntes ha förklarat sig permanent der hemma. Men det sydvestliga oväd