Göteborgsposten – 20 augusti 1862, sida 1

—— ———— — Lehmanns minne, för alla dessa Schlesvwigholsteins stora och lysande namn, för ,,Tyskland till Skagen (med entusiasm förbättrad at en djerf och hårfager tertian vid Bickeburgs gymnasium till en skål för ,, Tyskland till Oresund) för Wilhelm Eröfraren, för martyren Dirckink-Holmteld, o.s.v. Fursten sjelf höll ett glänsande tal och utdelade slutligen ett slags St. Helena dekoration åt alla de närvarande modiga män, som varit med i Nordalbingien under 1848 och 1849 års lysande såälttåg. Lyckönskningstelegrammer ingingo under aftonens lopp trån åtskilliga afdelningar af Nationalverein, från Husum, Tönning, Rendsburg, samt från de schleswigholsteinska generalerna i Italien. Det år ert skådespel at egen art, att se Tysklands turstar sålunda hälla det stora fäderneslandets nyaste ärofulla minnen i häfd, — jag menar det vildtyska Freischärleriets stolta minnen. Det är på samma sätt exkonung Frans Bomba sirar sina stråtröfvarelegioners bedrifter. Det är att upprätthålla den ,goda andan, det är att framvisa för kommande generationer praktfulla exempel att efterfölja, men det är på samma gång att skapa sig sjelf en betydelse och att göra sitt namn ododhgt. Don Quixote af lå Mancha skall aldrig dö, men fursten af Schaumburg Lippe skall ej heller glömmas så snart. Och festen 1 Bickeburg skall gora lycka i Tysklands nyaste historia. Liksom bandrosorna spelat en betydlig roll vid den nämnda schaumburgska högtidligheten, är det på andra ställen — raketerna, som göra det. Det är i Italien, fyrverkeriets fädernesland at gammalt, man i den nyaste tiden uppfunnit konsten att demonstrera i kulört eld. Det är isynnerhet i Venedig och Rom man begagnar detta medel till att säga sin mening, fritt, högljudt, i himmelens sky, sedan de flesta andra utvägar härtill äro förbjudna. Man skickar först upp en raket med gröna stjernor, derefter en med hvita, derpå en med röda; dessa besvaras med liknande från en annan ända af staden, man har förstått hvarandra. Hans Helighet vågar numera knappast någon afton titta ut ur ett fönster at Vatikanen, för att icke ha den för-I argelsen att se dessa revolutionära signaler! flyga omkring 1 lutten; det är visserligen endast gnistor, om man så vill, men det är gnistor, som likväl tända på sitt vis. Polisen förbjuder detta oskick; oskicket döljer sig inom slutna gårdar och det är först uppe i de högre regionerna de kulörta stjernorna plötsligen uppenbara sig, tag dem fatt! arrestera dem, konfiskera dem! Men romarne nöja sig icke alltid med raketer; de orsiniska bomberna hafva åter kommit på moden i det gamla Rom, det är ett mindre oskyldigt nöje. Påfvens devouerade anhängare skola akta sig. De skola framför allt icke ha sina fönster öppna om natten. Hvem som tillbereder dessa bomber, hvarifrån de komma? Samma mystår, som vid det orsiniska attentatet mot kejsar Napoleon. Men det synes, som om de numera tillverkades någonstädes helt fabriksmessigt och de äro på marknaden nästan icke annorlunda än som knallhattar och knallbonbons. De romerska damerna äro icke rädda för att bära ett par i hvardera fickan af sitt lätta sidenöfverplagg; vid passande tillfälle drages den lilla handen hastigt upp ur fickan och en bomb kastas in genom fönstret hos den eller den papisten! Herrarne bära dem, som apelsiner, i alla vrår af sin paletot. Konsten är blott att ha ett säkert öga och att med kallblodighet kasta dem på rätta fläcken; vid attentatet i Paris fubblade man uppenbart, sedan dess har man fått större öfning.