Göteborgsposten – 20 augusti 1862, sida 1

Bref srån Sverige. Af Erik Bögh. I. Till hvilken af Valhals höge gudar är det väl jag bör ställa den anropan, med hvilken efter klässiskt skick och bruk mitt reseepos skall börja 7 Är det icke till dig, som utgör bondens langtan och hopp under den torra våren och hans ångest under den våta hösten, dig som är droskkuskarnes bästa inkomstkälla, lustresandes fasa, Tivolis och Alhambras beständige chikanör och Dyrehavsbakkens förtviflan? Är det icke till dig alla promenerandes, och resandes buse, dig, melankolikern bland Niords sanguiniska söner, dig den mörke, fuktige, alltid surmulne, alltid grätfärdige Sydvestvind? Är det icke till dig som gjort det otroliga, för att förvandla berättelsen om min ferieutflygt från ett festreferat till en jeremiad? Mäktige glädjeförstörare! Se, jag närmar mig ditt altare, smyckad i den festdrägt som jag dig till ära oaflåtligt burit i de sista sex veckorna: paraply, regnkappa och kautschuksstöflar;