Göteborgsposten – 18 augusti 1862, sida 1

Denna bekännelse har han skriftligen lemnat till erkebiskopen och motser lugnt hvilken dom man än kommer att fälla öfver honom. Jag har en afskrift af dokumentet, för att bevisa det han åtminstone varit uppriktig och att han ej ryggar tillkaka för följderna af sin bandling, hvilka han skulle kunnat undvika genom flykten. Lagen kan ej nå honom, men kyrkan kan det, och det är inför kyrkan han aflagt sin bekännelse. Allt hvad jag begär är, att han måtte bli besparad offentlig skymf. Något sådant skulle ej vara grefven till någon nytta men deremot mig till stor skada. Se sjelf igenom papperen och visa dem, när ni anser det limpligt. för grefven. Jag har fullkomligt förtroende för hans heder och goda hjerta liksom för er. Han lade en pappersrulla på bordet drog sig derefter med stor ödmjukhet tillbaka till fönswet. Doktorn genomsåg med någon nyfikenhet dokumenterna. Bekännelsen började med att djerft tillkännagifva författarens öfvertygelse, det en del af den förmögenhet, som grefve Fabio dAscoli ärft från sina förfåder, genom svek och hedrägeri blifvit kyrkan beröfvad. De olika auktoriteter på hvilka detta påstående voro grundade framställdes i vederbörlig ordning tillika med några bevis samlade ur gamla dokumenter, hvilka det