sig omkring. Får jag i första rummet fråga, om syflickan Nanina var här igår? ; — Ja, svarade doktorn. — Talade hon enskildt med någon? — Ja med mig. — Ni vet således alltsammans. — Ja alltsammans. — Jag finner då att ändamålet med mitt besök lika väl vinnes genom att tala med er. Jag får med ledsnad säga, att min bror... Han tystnade plötsligt och drog ur rockfickan en rulle papper. I — Ni må tala fullt uppriktigt om er bror, yttrade doktorn. Jag vet att det var han som satte den nedriga intrigen med den gula dominon i gång. — Min bön till er och genom er till grefven är, att kunskapen om hvad min bror har gjort ej måtte utspridas vidare. Om denna skandal blir bekant skall det ruinera mitt yrke ... och jag förtjenar redan nu litet nog derpå, tillade han, medan hans gamla giriga leende svagt! spridde sig öfver hans anlete. I — Är det egentligen er bror som önskar ; att saken skall hållas hemlig? frågade doktorn. — Nej. Jag kommer blott för min egen I räkning. Min bror synes ej bry sig om hvad som händer honom. Han har afgifvit full bekännelse om sin del i intrigen alltifrån början, i I l I