Göteborgsposten – 15 augusti 1862, sida 1

——— — panna. Gips på detta ställe! upprepade han och framtog med detsamma sin pennknif samt borttog dermed en liten hvit gipsbit som legat gömd mellan tvenne hårlockar. Det är gips! yttrade han för tredje gången retligt. Någon har tagit en afbildniag af min staty! Han hoppade ned från stolen och såg sig omkring i rummet med en misstänksam blick. — Jag måste ha detta förklaradt, fortfor han. Mina statyer lemnades i Roccos vård, och han får ansvara, ifall någon har stulit afbildningar af dem. Nanina såg att han ej brydde sig om henne och fann, att hon nu lätteligen kunde smyga sig undan. Hon öppnade dörren till ateiern och upprepade väl för tjugonde gången att bon var ledsen öfver att ej kunna sitta för honom. — Äfven jag är ledsen, mitt barn, sade han, retligt seende sig om efter sin hatt. Han återfann den förmodligen i samma ögonblick Nana gick ut, ty hon hörde honom ropa till en af arbetarne i den inre ateliern och befalla honom säga, ifall någon sökte honom, att han begifvit sig till fader Roccos bostad. l I