Göteborgsposten – 15 augusti 1862, sida 1

Pen dansk-tyska frågan, Historiskt utkast af en svensk. Så lyder titeln på en ny broschyr i den dansk-tyska frågan, hvilken i dessa dagar kommit oss tillhanda och förtjenar all uppmärksamhet, emedan den afser att upplysa och äfven på ett ganska lyckligt sätt upplyser lasaren om hela gången af denna tusenäriga tvist mellan det stora Tyskland och det lilla Danmark. Förf. är ej bekant och många gissningar höras om hvem han kan vara; säkert är dock att han med redig blick och omsorgsfull historisk pröfning redt den så mycket intrasslade dansk-tyska härfvan. Han ställer sig afgjordt på Danmarks sida och visar med historiska fakta, huru Tyskland ständigt klämt in på Danmark, för att derigenom kunna få fast tot äfven i Norden; vi skulle måhända endast vilja anmärka, att han synes väl mycket gilla alla de många helstatsforsök som danska regeringen gång efter annan gjort, för att få behålla Holstein, äfven sedan detta blef en lem af Tyska förbundet; fast dock förf. ej uttalar sig med någon bestämdhet öfver sina enskilda åsigter härutinnan, ehuru bevisningen af hans historiska utredning ganska tydligt påpekar nödvändigheten at Danmark till Eidern. Vi taga oss friheten ur den anmärkningsvärda broschyren, hvilken vi varmt rekommendera åt hvar och en, som vill sannt och opartiskt sätta sig in i den skandinaviska frågan, hvars ena hörnsten är Slesvig, göra ett utdrag. Fört. säger: Under alla dessa tillgöranden, dessa fredliga och legala eröfringar på en sjelfständig stats område, är det anmärkningsvärdt huruledes det städse varit de för sin loyaute beprisade Holsteinska ständerne, som utsått det tvistens frö, hvilket, vårdadt at de Tyska makterne och förbundet, burit för Danmark så bittra frukter. Sålunda såg man först deras klagomål öfver foregifna formella brister i såväl deras särskilta författning som helstatsförfattningen, blifva en anledning för Tyskand att tillintetgöra båda; och dernäst deras invändningar emot Riksrådets fortsatta bestånd för Danmark och Slesvig framkalla den nu äfven af Tyska förbundet biträdda protest emot denna institution, som dock numera blott angår länder, hvilka med förbundet icke hafva ringaste statsrättliga samband. Under denna cirkel-gång har man slutligen kommit helt nära till utgångspunkten för upproret 1848 — Slesvigholsteinismen! — 1 sjelfva verket hafva de senast församlade Holsteinska ständerna uttalat det betydelsefulla ordet, då de inför sin rättmätiga Landsherre utan omsvep förklarade, att derest icke deras begäran om Slesvig och Holsteins innerliga förening fullständigt blifver uppfylld, gifves för Danmark ingen fred inom landet