Göteborgsposten – 14 augusti 1862, sida 1

—— bespetsat sig. Den ligger der så kolsvart och grym ett stycke från de andra, och kanske var det dess hotande utseende som afskräckte många att ens fråga om det var tillåtet att gå ombord på den. Från Prins Alsred kan jag helsa. Jag hade den äran att se honom, då han härom attonen for öfver Gustaf Adolfs torg för att med ,,Dufvan sara hem igen till Her Majestys Ship St. George; ty kapten Egerton är mycket sträng och midshipman Prince Alfred tillåtes ej att ligga borta någon natt. Prinsen, som i onsdags, tror jag, fyllde sitt adertonde år, är en ung man för närvarande mycket brynt af solen, men med typiska Victoriadrag, d. v. s. nobla, engelska. Prinsen åkte med hr Corbett, legationssekteren, vid sin sida och midt emot honom satt hr Hunt, som jag har den äran att till utseendet känna. Gatorna hvimla af galonerade sjöofficerare, af hvilka några se litet kuriösa ut, samt marinregements-officerare, som med sina röda silkesschärp öfver högra axeln ned till venstra sidan också förefalla oss litet underliga. Trefligast förefalla hrr midshipmer; somliga äro långa, riktiga gentlemen, de flesta små boys med stora cigarrer i mun och mycket intelligent utseende. Några veccentricities af dessa hrr har man ej hört af, såvida ej dit skulle få räknas de rätt bastanta förmiddagsgroggar hrr midshipmen intagit på våra schweitzerier, men det vore orätt att kalla det för ,,eccentricity, så pass mycket engelsmän äro vi sjelfva här. Roligt har varit att se hur ogenerade dessa engelska officerare äro. Våra egna skulle bestämdt anse det opassande — och det är ej utan att andra tycka på samma sätt — att t. ex. i uniform komma släpande med ett stort orleansparaply, eller med en kolossal blomsterbukett eller med en lång fin rotting hvars öfre del är hopvriden på det mestinvecklade sätt, hela handtaget en riktig sjömansknut — så har man sett dem vanka här gata upp och gata ned, tittande på husen, alldeles som en svensk skulle göra och gör i London. Af manskapet har knappt någon enda synts till i staden, men lustresande berömma dem för deras hurtiga utseende, dock har man rynkat på näsan öfver deres uppträdande såsom barfota-lassar på Hennes Majestäts däck. Jag hade här om morgonen tillfälle att se — på långt afstand och från en norrländsk ångbåts däck — åtminstone hufvudena på några hundra af dessa blåjackor, som hutvud vid hufvud utefter relingarne på de mindre sartygen betraktade den förbiskyndande ångbåten. Prinsen har på St. George redan begifvit sig på väg till Kronstadt. Men den öfriga delen af flottan ligger qvar till i morgon afton; 4—500 personer hafva dagligen besökt eskadern. I allmänhet önskar man, att hrr engelsmän så snart som möjligt måtte ge sig af, ty priset på kött, ägg, grönsaker m. m. har stigit genom de ofantliga uppköp dessa hrr gjort. Prins Oscar, som till prinsens välkomnande ankom till staden, gaf en middag för prinsen i sitt palats, men i anseende dertill att H. K. H:s hushåll ej är så alldeles i ordning beställdes middagen på hotel Rydberg, hvarifrån maten bars till det hertigliga palatset — så berättar man åtminstone. Prins Oscar kommer att kring den 17 passera Göteborg på väg till Norge och lägret vid Gardemoen. Vi äro fortfarande i samma tråkiga belägenhet som for, ingen kunglig person finns ibland oss; vårt hopp står nu till Prins August, som väl snart återkommer från Gotland, men gunås så visst lemnar han oss snart igen, också för Gardemoen. Gamle Carl Henrik Anckarsvärd hade man ej hört talas om på bra länge, på ett helt år åtminstone; han gick der och stultade på sitt kära Fållnäs, som lär skola vara en verklig