Göteborgsposten – 14 augusti 1862, sida 1

Jenny att än en gång låta sin stämma klinga i den gamla fädernestaden. Våra artister från kongl. operan vistas ännu i Helsingfors, der skörden af bifall står an niveau med den af rubler och det vill ej säga så htet. Hit anlända Helsingforsare beskrifva förtjusningen såsom gående öfver alla gränser. Ej nog med att tillställningar af alla slag vankas, presenter af guldoch silfverpjeser falla äfven öfver dem som gräs och fru Strandberg är föremålet för allmänhetens dyrkan. Ej nog med att hon förklaras ha den vackraste rost, att hon är den vackraste qvinna, den största skådespelerska man sett, den största sångerska man hört, men äfven de andra sujetterna få uppbära sin andel af den allmänna förtjusningen, hänforelsen, tillbedjan, och såsom bevis derpå torde jag få anföra, att man i sin blinda förtjusning anser Uddman för den vackraste, den mest proportionerliga karl på denna jord — jag sade ju att hänforelsen gått öfver alla gränser! För längre tid sedan omtalade jag för er, m. h., den förfärliga tillökning Conradsbergs hospital fått i patienter. Det ar sorgligt att jag återigen måste lägga ett plus i den hemska räkningen. Bland de olycklige på senaste tiden lär vara en s. d. expeditionssekreterare, en handlande, och en italiensk grefve, hvilken någon tid vistats i Sverige och derunder haft anställning i telegrafverkets tjenst. Jag skall dock ej kunna säga säkert om den förstnämnde är intagen å Conradsberg. Den förut omnämnde, på anstalten intagne läkaren, mycket bekant här i Stockholm, har blifvit så pass återställd, att han, åtföljd af en yrkesbroder, fått företaga en utländsk resa. Hösten närmar sig med stora steg, man märker ännu ej dess annalkande på trädens lot, men vi ha andra kännemärken, våra teatrar bland andra. De små troppa snart af och de större rycka fram. Södra teaterns sällskap har redan återvändt för att om några dagar börja höstkampanjen, Djurgårdsoch Humlegårdsteatrarne sluta inom kort. Den senare öfvertages trån 1 oktober af hr A. Ahman, såsom bekant, på arrende under ett år, hvarunder hr Andersson, som på ett par år förvandlats till en 60 års stapplande gubbe, reser till en utländsk badort. Herr Forssberg och m:ll Hammarstrand lemna denna teater för att tillträda engagement i Helsinglors — denna teater beröfvar oss alla våra stora skådespelare — deremot stadnar fru Andersson qvar i Stockholm och det är ej alldeles osannolikt att vi få se henne uppträda i vinter på Mindre teatern. Sistnämnde teator har vunnit en ung, utmärkt vacker acqvisition i m:ll Angusta Årberg, en flicka, som för några tå år sedan ej så obetydligt bidrog till den framgång -Jane Eyre då s8jorde, genom sitt näpna spel såsom lord Kochesters lilla dotter. Ett ofrivilligt afbrott har uppstått i mina spistlar, jag skall dock söka att hädanefter li ordentligare. Walfrid. ————— — —