Göteborgsposten – 13 augusti 1862, sida 1

klädnad. Han fattade derpå för ett ögonblick hennes arm och tillade i en hviskning. — Förglöm ej att komma i morgon. I samma ögonblick kände han en hand läggas på sin axel. Det var den maskerade qvinnans, och den drog honom bort från Nanina. Han darrade ovilkorligt vid detta vidrörande, men bibehöll ännu tillräcklig själsnårvaro att teckna åt Nanina, det hon borde fly undan. Med en blick af nyfikenhet på dominon och ett utrop af fruktan lydde hon hans vink och skyndade undan mot balrummet. — Vi äro nu allena, yttrade Fabio mötande de svarta ögonen och beslutsamt utsträckande handen mot den gula dominon. Säg mig nu, hvem ni är och hvarföre ni förföljer mig, ty eljest skall jag afrycka er masken och sjelf lösa gåtan. Qvinnan sköt undan hans hand och gick ett par steg tillbaka. Han följde efter henne. Det var intet ögonblick att förlora, ty han hörde judet af hastigt annalkande fotsteg. — Nu eller aldrig, hviskade han för sig sjelf och räckte ut handen mot masken. Qvinnan stötte åter hans arm åt sidan, men lenna gång lyfte hon sjelf sin lediga hand och. ossade masken,