Göteborgsposten – 13 augusti 1862, sida 1

ett med de polska färgerna måladt krucifl vid en korsväg, detta har i sanning icke an nat med sig, än något mycket komiskt. YV läsa om att en posensk godsegarinna ny liger varit instämd för rätta derför att hon begåt den himmelsskriande förbrytelsen att låta sir inspektor utföra nämnde måleri. Grefvinnar kan icke tyska, hon har ej fått lof att tulc polska, hon har måst gå. De arma polackarne i Posen ha icke ens lof att inför en domsto försvara sig på sitt eget modersmål, men om en dansk regering understode sig att fordra danskt rättegångsspråk användt mot en tysk talande person i ett blandadt slesvigskt distrikt, då skulle Europas fyra hörn genljuda af den ädla harmens och förbittringens gallskrik från Berlin. Då skulle himmel och jord uppröras med tåruppresande noter om den Åtyska nationalitetens heliga rätt och om Danmarks oerhörda tyranni. Danmark använder icke detta barbari, och om barbariet kunde dock här vara tu tal, enär dessa tyskar i Slesvig äro en inflyttad race och, strängt taget, icke kunna ålägga det land, hvars undersäter de frivilligt blifvit, att för deras skull förändra ordning och plägsed och infora den ena undantagslagen etter den andra; men Preussen använder tyranniet, — och här är det tyranni utan all fråga, — mot en nationalitet, som aldrig gitvit sig sjelfmant in under dessa främmande vilkor, utan helt simpelt blifvit lottad bort på Preussen vid ett infamt diplomatiskt raffelparti. t de tyska polackarne ingen rättvisa, polackarne ned! Åt de danska tyskarne icke blott rättvisa, utan hatten af för dem! Detta är preussiskt sätt att se sakerna, det är preussisk politisk doktrin, det är preussisk logik. 0. 0.