Göteborgsposten – 13 augusti 1862, sida 1

H—n E— besoldade press; vill ni behålla den, så låt civilllstan betala fiolerna; vi vilja ej vara så grymma att strypa den på fläcken, (vi kunde det,) men vi vilja sätta en gräns för dess framfart; för detta år skall den af nåder få hälften af det understöd den hittills har fått sig af riksdagen voteradt, för nästa år skola dessa syndapengar upphöra med allo. Så sagdt och så gjordt. De besoldade tidningarne befinna sig, som man lätt kan tänka, i den yttersta förlägenhet. Komma de till civillistan och begära skilnaden i understödet, få de ett bleklagdt nej, adressera de sig till publiken, få de hån och begabbelse. Tvenne officiösa tidningar lära redan beslutat att for omaket bli oppositionsblad till nästa år. Deras yttre blifver valldeles oforändradt, titel, stilar, format, 0. 8. v., det är endast andan och karakteren, som kommer att så till vida undergå en förändring, att den för framtiden skall blifva motsatsen till hvad den hittills varit. Ryktet om ett snart instundande furstemöte dyker åter upp och väl underrättade korrespondenter vilja med bestämdhet veta att Köln verkligen är utsedt till mötesplatsen, samt att kejsar Napoleon gör sig i ordning till att dit afresa. Köln är tyvärr den stad, der man af gammalt bygger och bygger och aldrig blir färdig; den lappiga dömen är ett dåligt omen, men det är måhända ejheller Napoleons mening att just vid detta tillfälle fullända något, snarare blott att som professor Brunius, (jag vet ej om ni känner denne ryktbare arkitekt) hålla arbetet gående och gifva sitt folk något att syssla med. Det är till och med öfvermåttan troligt, att alltsammans går i vatten, men det är då likväl denna gången, väl att märka, eau de Cologne. Sedan detta års början hafva i Warschau nära 15,000 personer varit arresterade, det är hvar femte man af den polska hufvudstadens hela till konfirmerade år komna befolkning. Detta är en i hög grad talande statistisk upplysning, som nyligen kommit för dagen; detaljerna äro för öfrigt i vissa delar så upprörande, att vicekung Constantin har funnit sig föranlåten att förbjuda tidningarne offentliggörandet deraf. Och man smickrar sig likväl med hoppet om Polens pacifikation, det vill säga, man inbillar sig att några gyllene löften skola vara tillräckliga för detta ändamål, man tror sig ha att göra med barn och käringar, man hänger reformens och liberalismens flaggor ut från det furstliga palatset och tormenar, att mera behöfves åtminstone icke för ögonblicket. Ryssland skall då aldrig lära sig, att polackarne äro något annat, än enfaldiga och förslafvade asiatiska stammar, att de i sjelfva verket äro Europas stoltaste, ridderligaste och mest fosterlandskära folk! det skall aldrig inse, hvad hela verlden inser med lätthet, att detta folk aldrig skall blifva ryskt, hvad medel som helst man dertill må använda. Hårdheten mot Polen hjelper icke, det har Ryssland dock mer än tillräckligt erfarit, half mildhet väcker endast förakt, hel mildhet skall aldrig komma polackarna att slöomma, att den dock gifves af en rysk hand. Ryssland och Polen, det är olja och vatten, Ryssland är ett, Polen är ett annat, dessa båda nåder skola aldrig kunna rymmas under ett tak. Men om Ryssland i sina försök att kufva polackarne kan bete sig grymt och despotiskt och afskyvärdt, beter sig Preussen, då det bå samma sätt vill kufva sitt polska Posen, nera löjligt, än allt annat. Det söker att mitera den ryska politiken, men denna imiation blir narraktig. Femtontusen arresteingar har dock något på sitt vis storartadt ned sig och det visar en energi och en magt itminstone för ögonblicket, men raseriet möt!