Göteborgsposten – 12 augusti 1862, sida 1

hennes wun fladdrade för hvarje andedrag. Orörlig och tyst stod hon framför Fabio och fäste sin onskefullt glänsande blick på honom i det ögonblick han vände sig emot henne. En plötslig rysning genomlopp honom, då han märkte att den gula färgen i den okändas domino och mask var alldeles lika med den som hans hustru hade valt för att dekorera det rum, hvari hon med förkärlek brukade vistas. — Den gula dominon! hviskade uppasserskorna ängsligt. Återigen den gula dominon! — Förmå henne att tala! — Bed henne förtära något! — Denne herre gör det nog. Tala till henne, min herre. Hon smyger omkring här i den rysliga gula drägten lik ett spöke. Fabio såg sig mekaniskt om mot flickorna, hvilka hviskande yttrade allt detta till honom. Han såg på samma gång att Nanina fortfarande vände bort hufvudet. Hon sökte synbarligen ännu alltjemt att besegra den rörelse som det oväntade mötet framkallat inom henne och var af detta skäl den enda person i hela rummet som ej visste af att den gula dominon var närvarande. — Tala till henne, signor, tala till henne, hviskade uppasserskorna ånyo. Fabio vände sig åter mot bordet. De svarta ögonen skimrade oafvändt emot henom från den