Göteborgsposten – 12 augusti 1862, sida 1

—— 2— nar, att denna furstinna har dessutom sina trenne europeiska konungariken och kejsaredomet Hindostan etc. att tylla listan på sina besittningar med. Engelska patrioter gå med törkärlek 1 kolonialatdelningen och fröjda sig al hvad dessa sydländer prestera. Särskildt intresse väcker naturligtvis under närvarande förhållanden bomull vuxen i en del af dessa länder, hvarpå profver naturligtvis blifvit lemnade i öfverflöd. Väl vore om detta öfverflöd sträckte sig will sjelfva varan, — men John Bull får väl vänta så länge. Om han aktat på tidens tecken och genom att med energi befordra bomullsodlingen i sina underlydande länder gjort sig oberoende af de sydamerikanska slafintressena, då skulle han kunnat ha råd att vara rättvis i den amerikanska frågan och ej underblåst det krig han fördömer med så mycken salvelse genom det moraliska stöd han gifver åt slafstaterna. Men John Bull behöfver, så klok han än anser sig vara, merendels en bitter läxa innan han inser hvad hans frid tillhörer. Men vi äro ju i kolnialafdelningen för att se oss om, och ej för att politicera. Jamaica bjuder epikurgen på sköldpaddsoppa, socker, rom, brödfrukt, bananas och viner i det oändliga, fabrikanter ooh handtverkare på indigo, bomull, mångfaldiga slag at dyrbara träslag etc. Ceylon presterar bågar och pilar, påfågelstjädrar, plogar, spetsar och guldbroderier, juveler m. m., matta silfverarbeten och spetsar, Canada, det kära Canada har först och främst en ofantlig trof af timmer som användes för byggnad af skepp och hus; vidare ser man profver på talrika träslag, spanmålssorter, jern, koppar, mineralier m. m., som visar att England kan ha skäl att inlåta sig i en dust med bror Jonathan, om han nu eller framdeles skulle fundera på att lägga vantarna på — eller som det heter i diplomatisk stil annexera detta grannland. Nya Brunswick har kuriösa indianska drägter, vagnar, maskiner, det märkvärdiga Albertkolet, hvarifrån Albertinoljan destilleras. Vancouversön, Nova Scotia och Prins Edwarda ö ha alla tre sändt intressanta profver på sina produkter inom växtoch stenriket; det sista landet har äfven sändt porlor och guld. Alla dessa länder äro af vigt för England men äfven för Europa. Särdeles de amerikanska kolonierna, hvarpå jag här fästat uppmärksamheten, äro mycket glest befolkade. Månne icke emigranter från Skandinavien borde taga dessa förhållanden i betraktande särdeles under närvarande tid, då det borgerliga kriget gör utvandringen till de begge segmenter hvari den amerikanska republiken söndersallit lindrigast sagdt betänklig. Klimatet i alla de länder jag uppräknat passar Skandinaven förträffligt, och det skydd och den rättvisa innevånarne i de engelska kolonierna numera kunna pårakna från administrationens sida är en lockelse mer. Produkterna i den australiska kolonialafdelningen äro af den rikedom och mångfald att jag ej vill försöka skildra dem här. Dessutom har Göteborgsposten om jag minnes rätt redan en gång sökt gitva sina läsare ett begrepp derom. Ett är emellertid säkert, nemligen att Australien, den sist funna om ej den yngsta länken i verldsdelarnas syskonkedja, blifvit långt ifrån styfmoderligt utrustad, äfven om naturen här och der tyckes ha gått nyckfullt till väga och följt andra lagar för form och färg än de, som gällt och gälla i den nordliga hemisseren. England tyckes vara utsedt att befolka detta ofantliga ö-land; men hvarföre kunna ej andra stater begagna sig af det gynnsamma tillfället att sörja för sin öfverflödiga befolknings bästa, så väl som England? Det är ej nog att den enskilte eger rätt att begilva sig till våra antipoder, när —