Göteborgsposten – 11 augusti 1862, sida 1

—2ä—777—k—662j27, nrrisrrernnm— uppskattas till omkring sexton tusen, infödingarne till nära 500, 000, hvilket gör ett ofantgt ölvervägande antal af råa vildar, emot hvilka de sjelfva blott halfciviliserade emigranterna hafva nog att göra för att hålla sig uppe. Då och då kastas, för att oka antalet på den vilda sidan, en skeppslast uppbringade olafvar i land — vildar som måste födas, klädas, bysas och civiliseras så hastigt som möjligt; omkring 4,800 hafva sålunda pålagts den liberiska barmhertigheten under de två sista åren, men Förenta Staternas regering har nyligen beslutat gifva dem 100 dollars för hvarje uppbringad slaf öfver åtta års ålder, och 50 dollars för alla derunder; och då och då kommer en handfull frigifna slafvar från det amerikanska kolonisationssamfundet, ehuru det dock icke varit många — inalles ej mera än 11,500. Liberia kunde emottaga flera; ja, det beräknas, att det på tjugofem år skulle kunna emottaga, hysa, kläda och gifva arbete åt alla slafvar i Förenta Staterna. Engelskan är det erkända officiela och handelsspråket, icke allenast i Monrovia och andra större städer, utan äfven längs hela kusten och inåt landet; infödingarnes chefer och högre uppsatta man skaffa vanligen sina söner redan vid mycket tidig ålder plats i de amerikanskt-liberiska familjerna, för att lära engelska, hvilket har samma anseende hos infödingarne som franskan hade förr i Europa — det forsta som erfordras för en afrikansk gentleman. Derforutan förblir vilden vilde och kan ej bekläda någon annan plats än dagsverkarens, men med kännedom i engelska språket och sedan han under vanligen tre år inhemtat de civiliserade vanorna, blir han berättigad icke allenast att afgifva sin röst, utan ätven att bekläda högre befattningar och förtroendeposter. Enligt konstitutionen äro infödingarne och de amerikanskt-liberiska innevånarne jemnlikar, hvilket är ett godt bevis på negerliberalism och strider emot forna seder och bruk. Konstitutionen föreskrifver ätven: Något slafveri skall ej finnas inom denna republik, ej heller skall någon medborgare, eller någon som bor i Liberia, ega del i slafvar, hvarken inom eller utom dess gränsor, hvarken medelbarligen eller icke. Genom denna klausul skiljer republiken sig skarpt från öfriga negerstater, der slafveriet är en gillad och gynnad institution. Liberias styrelseform är republik efter Förenta Staternas mönster. Det har en president som väljes för två år, som måste vara 35 år gammal och hafva egendom till 600 dollars värde. Vice precidenten måste äfvenledes vara 35 år gammal och hafva en egendom för ett värde af 600 dollars; ty v. presidenten blir ofta president, då de två åren äro till ända och mäste derföre hafva alla de vigtigare egenskaper som erfordras för denna post. Det finnes en senat, hvars medlemmar måste vara 25 år gamla, och i denna sena får ingen af statens tjenstemän tillträde; lagskipningen handhafves af magistratspersoner emot hvilkas beslut vad kunna göras till distriktsdomstolen och derifrån till rikets hög sta domstol. Distriktsdomstolarne bestå af er aflonad domare och två bisittare, men de hafva ännu haft mycket litet att göra och lager behöfves i allmänhet icke i ett land, del brottslingar äro sällsynta och fängelserneä toma. Liberia har korporationer, jurymän råd, åklagare, alldeles som andra civiliserade folk och de sköta redligt sina göromål, och göra testamenten och lemna sin egendom å sina arfvingar, alldeles på samma sätt son om de hade erkebiskopar, domkapitel m. m sådant. De hafva en liten personel skatt och denna jemte tullar etc. utgör statens in komst. Deras politiska jurisdiktion sträcke! sig längre än deras territoriala — mer i