Göteborgsposten – 9 augusti 1862, sida 1

tilla frid öfver land och vatten, tycker man ig dock hafva rättighet att slippa några stöande ljud från hamnkanalerna. Men detta örunnas icke. Då drifva klappandar der sitt pel, och trollpackornas kraftiga slag jaga omnen från närboende. Lika väl som man lar lagar för serveringsställens stängande, ör latrininkörning m. m., kunde man äfven örsöka åstadkomma en förordning, som åtninstone under nattens bästa timmar förbjöde oegagnandet af sköljflottarne, från hvilka man wu ofta till långt efter midnatt hör det stöande klappandet, desto mer förnimbart då, vär dagens sorl tystnat och slussqvarnen samt ornlurarne äro de egentligen tongifvande. För att anvisa en möjlighet för husmödrar, utt få kläderna rena utan detta sönderslitande oråk, rekommenderar krönikeskritvaren ett be: sök i musei källarvåning, hvarest, bland anIra sinnrika apparater, äfven befinna sig ett par tvättoch torkningsinrättningar, förtyenta äf allas uppmärksamhet. Vår stad har i sommar (eller rättare under den så kallade sommaren) varit mycket vanlottad i fråga om offentliga förlustelser, åtminstone af det slag, hvari den stora allmänheten kunnat deltaga. Vi kunna nemligen knappast under rubriken folknöje ställa det af hr A. Vollbrecht vid landeriet Brandtdala (ej såsom vi vid något föregående tillfälle uppgifvit Gibraltar) anlagda — ej längre under anläggning varande — s. k. Tivoliet, hvilket endast inskränker sig till en ytterst tarflig karusell, anlagd å en bergssluttning, drifven framåt under god harmovimusik utförd af fyra utaf hanoveranska Musikföreningens medlemmar, och hvars skärande toner höres ända in till staden; vidare ett slags danslokal, hvarest musiken bestrides af ofvannämnda hanoveranare, några skjul eller tält, der 8. k. nykterhetsförfriskningar serveras 0. 8. v., hvilket allt snarare skulle kunna anses såsom nattliga orgier än anständiga folkförlustelser. I Lorentsbergs park erbjudes något dylikt, fastän kanske af bättre art, och å teatern på nämnde ställe har, med någon liten mellantid, hr A. v. Olivo d. ä., den äkte humoristiske trollkarlen, nästan hela sommar ren gifvit föreställningar. Se der allt! Men hvaraf kommer sig då denna tomhet? År Göteborg väl ett så otacksamt fält att bearbeta för hrr konstberidare, pantomim-sällskaper, teatertrupper, akrobater och hvad de allt heta dessa artister och professorer i den högre luftgymnastiken, cykloramaegare, menageriföreståndare, vax-och konstkabinettsförevisare m. m. som bruka lyckliggöra större städer med sina prestationer? Troligen måtte så vara, då ej ens den nyss ingångna, och nästan på samma gång afslutade som påbörjade Larsmessomarknaden, förmått hitlocka några dylika, för illustrerandet af en marknad nästan oumbärliga resenärer. Ja, vi våga påstå, att vårt samhälle ettdera ej är moget för eller ock ej förstår uppskatta dylika konstnärers förtjenster, och vi veta ej om detta skall anses beteckna god eller dålig smak. Det vissa är emellertid att då inga dylika nöjen erbjuda sig hör man klagas öfver hvad Göteborg är gement tråkigt, man hör frågas hvad de vilja dessa ny kterhetsifrare, då folket ej har annat att göra, annat att förströ sig med på frihetshetsstunderna än superi? men ett faktum är dock att när någon förlustelse af ena eller andra slaget erbjuder sig, så freqventeras den föga. Så har till exempel hr Olivo ej haft synnerligt skäl att vara belåten med de af honom här gilna representationer, och ändå hafva dessa varit särdeles omvexlande, ja, tillochmed erbjudit både sång-, dansoch dramatiska afdelningar, visserligen allt af underordnad beskaffenhet, men det har ju varit ändå. Vi vilja låta vara osagdt hu