Göteborgsposten – 9 augusti 1862, sida 1

—c — — ————— holja bildstoderna och bysterna i linne. stängde atelierns dörrar och inträdde sedermera aldrig inom desamma, till stor förvåning för dem som kände hans förra skicklighet som bildhuggare. Han fullgjorde sina presterliga skyldigheter med samma ifver som vanligt, men han gick mindre ut och besökte sällan sina vänner. Hans regulieraste besök voro i Palazzo Ascoli, för att i portvaktarstugan höra efter buru Maddalenas barn befann sig. Flickans helsa förklarades beständigt vara förträfflig. Prestens korrespondens med den höflige lille manne från Florens hade flere månader förut upphört Underrattelsen att Nanina var i tjenst hos en af stadens förnämsta damer tycktes ha lugnat honom för all ängslan i afseende på den unga flickan. Han gjorde intet försök att rättfärdiga sig inför henne men bad den höflige lille florentinaren underrätta honom, då hon lemnade sin plats. Fader Roccos beundrare som sågo denna förändring i hans lefnadssätt och den ännu större stillheten i hans väsende sade att han, i samma mån han blef äldre, allt mer och mer höjde sig öfver denna verlden. Hans fiender, ty äfven fader Rocco hade sådane, påstodo deremot, det hans förändring betecknade, att han blifvit ännu farligare och att ban hörde till det slags folk, som borde misstros i samma mån som de visade sig stilla och lugna. Presten sjelf