Göteborgsposten – 6 augusti 1862, sida 1

illbaka på stolen, som han lemnat ögonblicket örut. i — Hon har vaknat svagare istället för starkare efter sin sömn, svarade läkaren undvikande. Jag brukar ej att uppge hoppet förrän i sista ögonbliket, men — Det är grymt att ej vara uppriktig emot. honom, afbröt en annan röst — rösten af läkaren från Florens, hvilken just inträdt i rummet. Väpna er med styrka, för att höra det värsta, fortför han vändande sig till Fabio. Hon är döende; kan ni lugna er tillräckligt för att gå till hennes dödsbädd? Blek och stum reste Fabio sig från stolen och gjorde ett jakande tecken. Han darrade så, att den af läkarne, som talat först, måste leda honom ur rummet. — Har ej din matmor nära slägtingar i Pisa? sade Florensdoktorn, vändande sig till betjenten. — Jo hennes far, signor Luca Lomi och hennes onkel, fader Rocco, svarade mannen. De voro här hela dagen tills contessan föll i sömn. — Vet du hvar de kunna träffas nu? — Signor Luca sade att han skulle vara i sin atelier och fader Rocco att han kunde träffas hemma hos sig. — Sänd genast efter båda. Vänta! Hvar