Göteborgsposten – 5 augusti 1862, sida 2

så att årliga tillskottet ej skulle utgöra mera än 738,000 rdr. Komiten har på uppgifna skäl ansett såväl Carlskrona som Stiockholms stationer böra bibehållas, och komitn förordar några tidsenliga fartygs utsändande hvarje år till handelns skydd och förkofran, hvarigenom på samma gång en fullständigare öfning skulle beredas åt flottans befäl och manskap, och ett närmare samband vinnas mellan handelsintresset och sjövapnet, hvilka högst önskvärda ändamål skulle fordra en tillökning af 190,000 rdr årligen i statsanslaget för årliga öfningsexpeditioner, samt en förhöjning af det belopp som handelsoch sjöfartsfonden tillsläpper (hittills i medeltal omkring 82,000 rdr) till 150,000 rdr årligen. Skandinavismen; till Eftertanke är titeln på en i Danmark nyligen utkommen broschyr i den skandinaviska frågan, af hvilken vi benäget fått del. Författaren delar dem, som önska verkliggörandet af nordens enhet, i trenne hufvudklasser: i dem som hafva den medvetna planen, att åvägabringa en anslutning mellan de trenne nordiska rikena i vetenskapligt hänseende, i särskilda institutioner, såsom handelslagstifning, mynt, mål och vigt, samt ett försvarsförbund mellan Sverige-Norge och Danmark; de som, utan någon bestämd utstakad gräns, önska att gemensamheten och sammanslutningen skola så mycket som möjligt befrämjas, öfverlemnande åt framtiden och försynen i hvilken grad och uuder hvilka former enheten skall genomföras; och slutligen de, som mera öppet än betänksamt heldre först än sist föreslå en praktisk dynastisk enhet. Bland dessa kategorier tillhör förf. den andra, hvilken han kallar den mest praktiska och som han derföre hufvudsakligen förordar. I afseende på försvarsförbundet anser förf., att då Danmark blef i fara, Sverige-Norge genast skulle komma det till undsättning; men att dessförinnan något försvarsförbund svårligen skall komma till stånd, emedan troligen hvarken svenska riksdagen eller norska stortinget skola, förän casus foederis inträdt, komma öfverens om ett focdus. Jag, vill säger förf. annorstädes, Åatt man heldre icke bör taga några positiva steg, än sådana, som kunna föranleda en återgång, att inga omogna planer böra uppställas eller åtminstone offentliggöras eller försök anställas, om hvilka man ej vet, att de, då saken riktigt gripes an, måste lyckas; att lagstridiga projekter uteslutande böra öfverlemnas till dem, som politiskt taladt stå öfver lagen, och att detlagligt antagna gäller absolut tills det är lagligt ändradt: tillochwed i diskussionen kunna nya författningseller unionsförslag byggas på sådana förutsättningar. Men jag godkänner äfven den åsigten, att hvarje godt tillfälle bör befrämja det goda förståndet och närmandet mellan de trenne folken, samt isynnerhet till ingåendet af krigsoch försvarsförbund, hvilket dock måste, för att hufva en verklig betydelse, afse ett bestämdt fall, men ej kan ingas mot hvilka framtida och upptänkliga gemensamma fiender som helst. Föröfrigt är jag helt enkelt en teoretisk framtidsskandinav. Sverige, Polen och Ryssland. En tidning, kallad Monvement, som i hemlighet tryckes och utsprides i Warschau, innehåller en artikel om de nya demonstrationer som den skandinaviska nationaliteten i Sverige gjort Pultavadagen, hvilka demonstrationer bladet uttolkar såsom ytterligare bevis på en tilltagande fientlighet mot Ryssland. Tidningen ullägger derjemte, att polackarne anse firandet af årsdagen af slaget vid Pultava såsom minne at ett nederlag, icke allenast för Sverige utan äfven för Polen. På samma gång en hvar måste biträda den sista åsigten, torde det dock vara på sin plats att inlägga protest mot den uppfattning det polska bladet bar af Pultavaslagets firande i Sverige. Svenskarne sökte derigenom icke lägga i dagen någon stigande fientlighet mot Ryssland, festen var tvärtom snarare en nationalt religiös tacksägelsefest, genom hvilken nationen frambar till den som länkar folkens öden sitt tack för att dess sjelfständighet, dess frihet fortfarande är bevarad, i trots af det stora nederlag Sverige led vid Pultava, hvilket slag Ryssland ansett så vigtigt att det behåller denna minnesfest af vunnen seger ensam qvar. Skandinaviska konungahusen. Samtidigt med konungens och drottningens ankomst till Helsingborg, t för afresa till Kristi— 2 an 2— aniana AU.